Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Ett stort land och ett lifaktigt folk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
afskyvärdt väder i februari månad bönder vandra 45 verst blott
för att få vara med om uppförandet af en ukrainsk teaterpjes?
Detta nationella element gör sig märkbart på lifvets alla områden;
den ryska hären, den ryska skolan, de ryska myndigheterna
uppelda ukrainarnas nationalkänsla. För öfrigt är den ukrainska
rörelsen starkt demokratisk, den vidmakthålles så att
säga af folket själft. Just därför är det omöjligt att kväfva
den. Men att blåsa upp den i full låga, rikta den emot oss —
det är mycket lätt, och vår styrelse arbetar med framgång på att
ernå detta resultat...”[1]
I de båda första riksdumorna ägde de i Ryssland bosatta
ukrainarna talrika sammanslutningar af dumamedlemmar, uppgående
till öfver ett femtiotal. När därpå före valen den s. k. tredje
duman vallagen ”grundligt omarbetades”, skedde detta
hufvudsakligen för det ändamålet, att den ukrainska representationen
skulle utträngas ur duman, därför att den där med sitt program
föreföll farlig för ”Ukrainas själfstyrelse”. Den växande
reaktionen och den ryska nationalismen vände sig först och främst mot
den ukrainska rörelsen, hvari de upptäckt Rysslands Achilleshäl.
Ej underligt, att under det tunga trycket af förföljelsen de i
Ryssland bosatta ukrainarna betraktat den österrikiska delen af
Ukraina — där, trots de polska anspråken på öfverhöghet, en
tämligen utvecklad konstitutionell frihet råder — som det
ukrainska Piemont. Samma mening hyste äfven det officiella Ryssland;
den ryska panslavismens och nationalismens bekante förespråkare,
grefve Bobrinskij, upprepade ständigt sitt ”ceterum censeo”,
hvilket skulle innebära, att Ryssland ej får unna sig någon ro, förrän
det eröfrat det ukrainska — han säger naturligtvis ”lillryska” —
territoriet i Österrike.
Dessa utsikter äro naturligtvis ej angenäma vare sig för de
österrikiska eller de ryska ukrainarna. För den skull kunna ej
heller ukrainarnas uppriktiga sympatier under världskriget vara
på Rysslands sida.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
