Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Ur Ukrainas historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i sin egenskap af Ukrainas officielle beskyddare begärde åter af
Chmelnytskyj, att han bröte med Sverige och skickade sin här till
hjälp åt polackerna, mot Karl X, som under tiden intagit de polska
områdena vid Östersjön. Men den ukrainske hetmanen hade redan
sin bestämda mening i fråga om Rysslands afsikter. Han beslöt
sig för att ytterligare stärka förbundet med Sverige och
Siebenbürgen (1656), och det följande året skickade han 30,000 af Ukrainas
elittrupper i kampen mot Polen, i det han helt öppet trädde öfver
på Sveriges sida. Mellan Karl X, Chmelnytskyj och Rakoczy slöts
1657 ett fördrag rörande Polens delning: Ukrainarna skulle på
grund af detta fördrag erhålla samtliga ukrainska områden, som
ännu befunno sig under polskt herravälde; Sverige skulle få norra
Polen jämte Litauen och Östersjöprovinserna, medan på
Siebenbürgens del skulle komma södra Polen. Krigets utgång blef
emellertid olycklig: furst Rakoczy blef slagen, och den ukrainska hären,
som under marschen nåtts af underrättelsen, att den store
hetmanen låg på dödsbädden, återvände. Chmelnytskyj blef
häröfver så uppbragt, att han, sedan fältarméns generalissimus
Zdanowytj infunnit sig hos honom för att ursäkta sig, träffades af ett
slaganfall (1657).
Efter Cmelnytskyjs död började tsarriket småningom bryta
bestämmelserna i Perejaslav-fördraget, i det att det inskränkte
den ukrainska nationalmilisens styrka samt den ukrainska
kyrkliga själfstyrelsen, blandade sig i landets inre angelägenheter och
partistrider och understödde de oeniga fraktionerna jämte sociala
stridigheter i Ukraina först medelst penningar och propaganda,
sedan med vapen och slutligen med trupper. Ukraina, som
fortfarande hotades af Krimtatarerna i söder och polackerna i väster,
råkade i en ytterst svår belägenhet. Chmelnytskyjs efterträdare,
hetmanen Ivan Vyhovskyj, en man af upphöjd karaktär och i stånd
till stora offer, genomskådade snart de ryska intrigerna och
försökte ett annat slags förbindelse. Han slöt med Polen ett
unionsfördrag i Hadiatj (1658), enligt hvilket Ukraina som en tredje
suverän statsorganisation trädde i förbund med den polsk-litauiska
republiken. Strax därpå krossade han en betydande rysk
härstyrka i slaget vid Konotop (i guvernementet Tjernyhov). Men
den sociala bonderevolten i Ukrainas östliga delar, hvilken
understöddes af den moskovitiska regeringen med penningar och
vapen, tvang hetmanen Vyhovskyj att nedlägga
hetmanvärdigheten. Därefter förnyades Perejaslav-fördraget, hvarigenom dock
Ukrainas suveränitet led ett betydande afbräck, särskildt i fråga
om diplomatiska förbindelser och den kyrkliga själfstyrelsen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
