Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Ur Ukrainas historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den stora fara, som hotade Ryssland, ilar före sin motståndare
och besätter med sin armé de norra trakterna af Ukraina. Den
20 oktober 1708 förenar sig Mazepa med Karl XII vid floden
Desna, där det kom till stånd ett fördrag mellan
Sverige och Ukraina, enligt hvilket Sverige
förband sig att lämna den ukrainska staten
sin medverkan till frigörelsen af hela det
ukrainska territoriet samt garanterandet
af den ukrainska statssuveräniteten. I
gengäld skulle Ukraina ”till evig tid” förbli
i förbund med Sverige mot Polen och
Ryssland.
Saken var dock redan långt före slaget vid Poltava så godt som
förlorad, detta genom den ryska arméns mycket snabba
framträngande i Ukraina. Genom denna plötsliga invasion förhindrades
den ukrainska arméns mobilisering. Peter I eröfrade de
nordukrainska fästningarna och städerna och slog hela det nordliga
Ukraina med skräck genom sina ohyggliga våldsgärningar.
Tusentals Ukrainamän blefvo korsfästa, upphängda utmed gatorna,
fastspikade vid flottar och sända att drifva med strömmen.
Tillförseln af lifsmedel och krigsmateriel jämte förbindelsen med Sverige
afskars genom de sachsisk-polska allierade, och med Krim
förefanns vid denna tid blott helt obetydlig förbindelse.
Tillbakaträngda i det dåvarande södra Ukraina, som vid denna tid ej var
på långt när så tätt befolkadt som de norra delarna, befunno sig
de förbundna i ett ytterst besvärligt läge, helst sedan ukrainarna
och svenskarna afskurits från de bästa rekvisitionsområdena. När
därtill äfven den stränga vintern — 1708—09 — bröt in och Peter I
sammandragit nya truppmassor vid Poltava, var Karl XII:s och
Mazepas öde och därmed också Ukrainas besegladt. Vid Poltava
dukade de svenska och ukrainska trupperna, trots sitt
hjältemodiga försvar, under för öfvermakten (1709). Karl XII och Mazepa
måste med resterna af sin här fly in på turkiskt område, och här
dog den nedbrutne åldringen Mazepa efter kort tid. Kvarlefvorna
af den ukrainska hären valde till sin hetman kansleren Filip Orlik
(1710), hvilken med Karl XII och Turkiet slöt ett fördrag, i kraft
hvaraf Sverige och Turkiet garanterade Ukrainas
statliga själfständighet samt dess försvar mot Moskva, medan den
ukrainske hetmanen erkände dessa båda staters gemensamma
protektorat. Karl XII lyckades förmå Turkiet till ett krig mot
Ryssland, men det fördes ej af Turkiet med erforderlig kraft.
Efter fredsslutet måste Karl XII och Orlik lämna Turkiet och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
