Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Ur Ukrainas historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
millio-
den ukrainska nationens pånyttfödelse, allra först — som ju ock
var fallet hos de andra slaverna — en romantisk-litterär sådan,
men därefter också den ukrainska idéns politiska pånyttfödelse.
I Galizien begynner efter förebild af tjecher, slovaker och slovener
i det förra århundradets fjärde decennium omhuldandet af det
ukrainska (”ruteniska”) språket och litteraturen, och i de
österrikisk-ungerska folkens ”Vår” (1848) ha äfven de galiziska
ukrainarna högtidligen förklarat sig vara ett i förhållande till polacker
och ryssar själfständigt, däremot med ukrainarna i Sydryssland
enhetligt och identiskt folk.
De begärde af den österrikiska regeringen bildandet af ett
land med själfständig styrelse för alla ukrainska territorier i
Österrike-Ungern o. s. v. Den österrikiska regeringen gynnade
de ukrainska sträfvandena, ända till polackerna efter sin sista
resultatlösa resning mot Ryssland (1863) förlorat tron på sin egen
kraft. Kort därpå slöts mellan polackerna och regeringen i Wien
ett formligt fördrag, enligt hvilket polackerna, särskildt den polska
”szlachtan”-adeln och byråkratien, skulle erhålla obegränsadt
herravälde i Galizien, alltså äfven herraväldet öfver ukrainarna.
I gengäld ha polackerna gifvit den österrikiska regeringen ett,
såsom det visat sig under kriget, fullkomligt ovederhäftigt löfte att
i lämpligt ögonblick anordna en revolution mot Ryssland och
införlifva hela Polen med Österrike. Detta var början till en hård
och svår, i 40 år varande kamp, kämpad af de galiziska ukrainarna
mot det polska herraväldet, och den har ännu icke nått sitt slut.
I alla händelser ha den ukrainska idéns krafter i denna kamp
ernått en sådan utveckling, att Östgalizien med sina ukrainska
gymnasier och skolor, med nationalkyrkan, den ukrainska pressen,
sin teater, sina museer, sitt ukrainska politiska lif, sina föreningar
etc. blifvit ett Piemont för hela det under den ryska regimen
suckande Ukraina.
Det ryska Ukrainas lott är utan jämförelse tyngre än det
österrikiskas, enär enväldet och tsarismen förlama hvarje nationell
rörelse i Ryssland. Ukrainas störste diktare, Taras Sjevtjenko,
och hans själsfränder ur det s. k. Cyrill-Methodius-sällskapet
(femte decenniet i förra århundradet) ha fått böta för sina
drömmar om en själfständig ukrainsk stat med förvisning till Turkestan,
Uralgebitet och Archangelsk. Den liberala riktningen under det
förra århundradets sjunde decennium ingaf den ryska
Ukrainatanken nya förhoppningar, men tsarukaserna af åren 1866 och 1876,
hvilka förbjödo hvarje tryckt ukrainskt ord,
krossade åter alla förhoppningar. De ukrainska politiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
