Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. HISTORISK ÖVERSIKT - Ukrainas historia till 1800. Av Mychajlo Hrusjevskyj - 4. Chmielnitskyjs nationella resning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I. HISTORISK ÖVERSIKT
sonliga oförrätter, som han lidit från polackernas sida, flydde han
1647 till zaporogerna och lyckades förmå såväl kosackerna vid
Sitj som Islam Girej till kamp mot polackerna. Resningen spred
sig över hela Ukraina, och olyckligtvis dog detta år (1648) konung
Wladyslav, för vilken kosackerna hyste förtroende. Vid Zjeltija
Vody blev Potocki slagen och vid Piljawa Wiszniewiecki — Polens
yppersta fältherrar — och insurrektionen smittade även
Vo-lynien, Podolien och Galizien. Vid Zbaraz tycktes Polens
ödestimma vara slagen, men i sista ögonblicket räddades polackerna
därigenom, att tatarerna tubbades till avfall. Chmielnitskyj
förlikte sig 1648 med Polen, på villkor att inga polska trupper,
inga jesuiter eller judar skulle få komma till Ukraina, att den
ortodoxa kyrkan skulle garanteras och att de registrerade
kosackernas antal skulle fastställas till 40,000 man.
Chmielnitskyj torde från början icke hava hyst några
separatistiska planer, utan önskade närmast, sedan han tillfredsställt
sin personliga hämndlust, endast att upphäva restriktionerna
av år 1638. Men de andar, som han själv frammanat, kunde han
icke längre besvärja, utan rycktes med av den nationella
svallvågen. Han var framstående både som krigare och statsman,
och den bild, som Sienkiewicz ger av honom i »Med eld och svärd»,
är missvisande. Han betraktades icke utan skäl som Ukrainas
nationalhjälte, hyllades en liten tid som en okrönt monark
(även av Cromwell) och hade till Frankrike sänt 2,400
kosacker, som hjälpte »Le grand Condé» vid belägringen av
Dunkerque (1646). Men han var slav under sina lidelser,
särskilt dryckenskapen (»Chmiel» betyder rus!), och — liksom
sedermera Mazepa — identifierade han sina personliga intressen
med landets. Men framför allt berodde misslyckandet av det
nationella företaget därpå, att Ukraina, som saknade nationella
gränser, nationell ryggrad och enhetlig ledning, var för svagt att
ensamt upptaga kampen med farliga grannar. Bundsförvanter
voro nödvändiga, och med »Chmiel» inleddes den rad av
kompromisser, konstlade allianser och traktatsbrott, som fingo sin
slutliga upplösning vid Poltava.
Av misstro till folkstämningen, som började svalna, sökte
Chmielnitskyj först en allians med Turkiet, vars vasall han
förklarade sig villig att bliva, och när detta ej ledde till något re-
12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
