Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. HISTORISK ÖVERSIKT - Ukrainas historia till 1800. Av Mychajlo Hrusjevskyj - 4. Chmielnitskyjs nationella resning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MYCHAJLO HRUSJEVSKYJ: UKRAINAS HISTORIA TILL 1800
sultat, riktade han sina blickar på Moskva. Tsardömet, vars
intressesfär alltmer utvidgades åt söder, beslöt på en sobor
1653 att taga Ukraina under sitt beskydd, och den 8 jan. 1654
avslöts — dock ej utan motstånd från starsjinans och
prästerskapets sida — real- och personalunionen i Perejaslav, varigenom
de båda länderna skulle förenas under samma spira. Den
folkvalde hetmanen skulle få mottaga sändebud, men måste rapportera
därom till gosudaren, och han fick ej utan tsarens medgivande
underhandla med den polske kungen eller den turkiske sultanen.
Inkomsterna från »Lillryssland» skulle föras till skattkammaren
i Moskva genom tsarens särskilda sändebud, men Moskvas
voj-voder finge ej blanda sig i zaporogernas inre angelägenheter.
Kosackerna skulle dömas blott av starsjinan och kunde ej mot
sin vilja föras utom Lillrysslands gränser.
H| Denna union, som näppeligen var uppriktigt menad från
någondera partens sida, lämnade flera viktiga frågor obesvarade,
och Moskva visade tidigt sina verkliga avsikter genom att
förlägga en garnison med vojvod till Kiev. Denna traktat, som på
papperet erkände Ukrainas egen förvaltning, rättskipning, här
och kyrka, gällde dock formellt som Ukrainas författning till
hetmanen Danylo Apostols död 1734. Men i verkligheten blev
det helt annorlunda. Det var två oförsonliga idéer, som här bröto
sig mot varandra, och det var icke det ukrainska folket, utan
den ryska regeringen, som i »det enda odelbara Rysslands» namn
år 1888 i Kiev lät uppresa den ståtliga ryttarstatyn av
kosackhövdingen Chmielnitskyj.
Huru lös denna »union» i själva verket var, framgår bäst
därav, att Chmielnitskyj snart drogs åt andra håll, i främsta rummet
till det då mäktiga Sverige. Redan 1650 kom en ukrainsk
beskickning till Stockholm; och då Karl X Gustaf var i Lemberg, lät
han genom armeniern Hamotskyj Chmielnitskyj förstå, att han vore
villig att åt hetmanen avstå rusiska jorden, d. v. s. de sydvästra
landsändarna, särskilt Galizien, men förbehöll Polen åt sig själv.
År 1657 uppgjordes en formlig plan till Polens sönderstyckande,
och de tre tilltänkta delningsmakterna hette då Sverige, Ukraina
och Siebenbürgen. Sverige skulle få Storpolen, Livland och
Danzig, och Ukraina skulle definitivt skiljas från Polen.
Fördraget undertecknades å Ukrainas vägnar av generaldomaren
13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
