Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. HISTORISK ÖVERSIKT - Ukrainas politiska pånyttfödelse. Av Alfred Jensen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I. HISTORISK ÖVERSIKT
det kort och gott hette, att »ett ukrainskt språk icke har funnits,
icke finnes och icke kan finnas». Enligt denna drakoniska
bestämmelse förbjöds utgivandet av ukrainska böcker. Den
nationella rörelsen hade emellertid även spritt sig till det högra
Dnje-perlandet, där polackerna fått fortfäste, och därifrån var vägen
ej lång till Galizien.
I det f. d. österrikiska kronlandet Galizien, som räknar inemot
8 mill. invånare, utgöra ukrainarna 42 %, här kallade rutener
(Rus — rutenicus). Dessa bo i det östra Galizien, där 62 %
rutener stå mot blott 25 % polacker. Östra Galizien kan sålunda
i sin helhet betraktas som ett ukrainskt språkområde, och
ru-tenernas krav på egen autonomi, oberoende av polackerna,
förskriva sig icke från de senaste åren. Redan år 1847 väcktes
förslag om Galiziens delning, och denna plan gynnades av
ståthållaren, friherre von Krieg, och greve Stadion. År 1848
konstituerade sig i Lemberg en rutenisk nationalkommitté, Holovna
ruska rada, som deltog i den misslyckade slavkongressen i Prag
1848 och i ett memorandum till den österrikiska regeringen d.
9 juni samma år upptog idén om kronlandets delning. Efter
oktoberrevolutionen samma år uppvaktades den österrikiske
kejsaren av en rutenisk deputation i detta ärende. För att
motverka denna rörelse bildade polackerna en förening av
poloni-serade rutener, russkij sobor, som med flit understödde den ryska
propagandan för att splittra rutenerna och göra dem misstänkta
å högre ort.
Ukrainarna i Galizien hade nämligen motståndare å ömse
sidor: polackerna i väster och ryssarna i öster. De senare voro
icke de minst farliga, därför att de verkade med slugare medel och
i godo sökte få rutenerna på sin sida. Från och med 1840-talet,
då slavofilismen uppställde det »panslavistiska» önskemålet, att
»alla slaviska floder skulle utmynna i det ryska havet», fick den
ryska strömningen insteg i Galizien, i början omärkligt. Pogodin
och andra lärde i Moskva—Petersburg sökte påvisa, att hela
Ukraina blott var en del av det stora Ryssland, och denna helt
visst ärligt menade uppfattning gynnades av den ryska regeringen
med rubler för dess politiska syften. Då den österrikiske
inrikesministern greve Agenor Goluchowski d. ä., född i Galizien, 1859
föreslog, att rutenerna skulle antaga det latinska alfabetet,
34
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
