Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. LITTERATUR - Den ukrainska litteraturen. Av Sergij Jefremov - 7. Det sista årtiondet. — Mychajlo Hrusjevskyj. — Kotsiubinskyj. — Vasil Stefanyk. — Olga Kobylanskaja. — Oles
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
v. litteratur
En central figur på det andliga området blev professor
M. S. Hrusjevskgj. Född 1866 i Cholm-landet, men uppfostrad
vid Kievs universitet, blev han professor i historia vid Lembergs
universitet och president i Sjevtjenko-samfundet. Han vart
sålunda väl förtrogen med olika delar av det ukrainska
språkområdet, den ukrainska »universalismen», och detta kom honom
väl till pass vid utarbetandet av hans monumentala »Istorija
Ukraini-Rusi» och många populära verk både på ukrainska och
ryska, som tjänade den ukrainska idén. De nutida problemen
betraktar Hrusjevskyj alltid från ukrainsk synpunkt, men utan
att därför lösrycka dem från den allmänna utvecklingen och sin
demokratiska världsåskådning. »Ukrainarna måste bliva en
nation, om de icke vilja vara parias bland folken.» Kring honom
samlade sig en flock unga, talangfulla forskare och publicister,
som verkade i de efter 1905 grundade tidningarna och
tidskrifterna. Tyvärr blev denna blomstringsperiod plötsligt avbruten
genom världskriget och de i samband därmed stående
tilldragelserna.
I spetsen för den nya författaregenerationen gick M. M.
Kotsiubinskyj (1864—1913), vilkens litterära utveckling är
karaktäristisk för detta skede. Han började sin bana i den på
1890-talet förhärskande bonderealismens stil, stod sedan en tid under
inflytande av den franska smakriktningen och fann sig slutligen
själv som konstnärlig stämningsskildrare. Ty framför allt är
han konstnär, som söker fånga den tillfälliga stämningen och
återge den i plastiska bilder. Några av sina fina skisser har han
själv kallat akvareller, och de förtjäna detta namn på grund av
den genomskinligt klara tonen och de mjuka, bleka färgerna.
Men som äkta konstnär stannar han icke inom den »rena» konstens
trånga ram eller söker stämningen för färgeffektens skull, utan
ställer den i psykologiskt samband med en inre stämning och den
sociala utvecklingen båda före och efter den ryska revolutionen
1905.
Besläktad med Kotsiubinskyj i den veka tonen och
konstnärliga formen är poeten N. F. Tjernjauskyj (f. 1867). Främst
som novellist i det galiziska Ukraina står läkaren Vasilyj Stefanyk
(i. 1872), en utomordentlig virtuos i miniatyrbilder. Stefanyk
är också realist, men hans realism är av subtilare art. Enkelt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
