Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. LITTERATUR - Ukrainska litteraturprov i urval och tolkning. Av Alfred Jensen - Tymotej Bordulak
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
alfred jensen: ukrainska litteraturprov
trädet, tänkte han åter. Då har jag åtminstone inte barnets död
på mitt samvete. Kan jag inte skicka efter doktorn, kan jag
åtminstone göra en duktig brasa, så att Fed får det varmt. För
resten är trädet redan för gammalt och säkerligen alldeles ruttet,
och det kan i alla fall inte bära blom längre.
Han hade nu fått i sitt huvud, att det gamla päronträdet
ovillkorligen måste vara ruttet. Visserligen gjorde det honom ont
om trädet, ty det var det högsta och tjockaste i hela byn och
därjämte ovanligt fruktrikt. Visserligen voro päronen inte så
värst stora, men de voro i stället så mycket aptitligare och sötare,
och ett par dussin säckar fyllde han vart år med päron. Därav
hade det kommit sig, att Marko Buryj var stolt över sitt päronträd
och betraktade det som sin rikedom, lika värdefullt som en ko.
Inte nog med att man kunde sälja mycket päron och därigenom
skaffa pengar för hushållet — hans hustru förstod att för vintern
konservera en mängd päron, som gåvo ersättning för bristande
bröd och fett.
Men jag hugger ändå ner dig, upprepade Marko för sig själv.
Jag kan inte handla annorlunda. Om jag bara visste, att Fed
bleve vid liv, skulle trädet också få leva gärna för mig. Men om
Fed dör, vad har jag då för nytta av päronträdet?
Han reste sig upp, sträckte ut fingrarna och trevade sakta på
barnets händer och fötter. De voro lika kalla som förut. Fed
öppnade ögonen och såg så sorgset på fadern, så bönfallande, som
om han ville säga: »Rädda mig, farl»
Nu framträngde heta tårar i bondens ögon. I nästa ögonblick
hade han hämtat fram yxan, som låg bakom bänken, och rusade
barhuvad ut till sitt gamla träd. Kölden gjorde sig nu mycket
kännbar, himlen välvde sig klar, översållad med otaliga stjärnor,
och månens silversken göt sig just nu över det gamla trädet.
Liksom försjunket i djup sömn, stod det stilla och rörde icke alls
de spröda grenarna. Och rimfrosten, som betäckte trädet från
toppen till roten, återspeglades i månskenet med tusen färger.
Stilla och lugnt som förut sovo korparna däruppe.
Nu spottade Marko i händerna och riktade det första hugget
mot den tjocka stammen. Den första splittran lossnade och flög
åt sidan. Men det föreföll Marko, som om trädet hade darrat av
smärta, och det gjorde så ont i hans eget hjärta. Men hastigt
105
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
