Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Huset ägdes...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ULF II
och ovän dog. Hans plats hade stått tom en tid,
man visste att han var sjuk, men sådant hände
ju utan att man lade särskilt märke till det. När
läraren kom med budet om kamratens död, kände
Ulf det som om meddelandet rörde honom mera
än alla de andra. Och då han kom ensam för sig
själv och började tänka över vad som hänt, såg
han sin ovän och fiende på annat sätt än förr.
Han tog fram ur minnet allt som hänt emellan
dem, det var ju bara strunt alltsammans, och så
blev ovännen en vän och fienden en kamrat. Döden
försonade allt gammalt groll. Det gick så långt
att han ibland tyckte att det var hans fel att de
någonsin slagits. Och nu var det för sent att göra
det onda gott igen. Då rektorn i morgonbönen
talade några vackra ord om den döde kamraten satt
Ulf där med tårarna i halsen. Det var så underligt
och så oförklarligt alltsammans och det allra värsta
var att man ingenting kunde göra åt det. På
döden rådde ingen.
Vintern blev hård och kall det året. Drivorna
lågo höga på gatorna och vagnarna hade svårt
att ta sig fram om morgnarna innan plogarna hade
gått. Ulf fick pulsa sig fram genom snön på sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
