Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hildur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i 86
hasse 2.
mamma höll henne hårt i handen, men då hon
kom ut i porten, slet hon sig lös och sprang
fram till Ulf, som stod där vid den svarta
källardörren, slog sina små armar om hans hals och
kysste honom så snabbt och fort att han aldrig
kom sig för att hindra det. Och så var hon borta.
Ulf stod ensam kvar i den mörka gången, så
gick han långsamt ut på gatan och såg den fina
vagnen rulla i väg mot hamnen.
Hildur glömdes snart. De gamla i huset höllo
inte så noga reda på hur många barn som sprungo
i trapporna eller lekte på gården och barnen själva
talade bara om henne den första tiden och då
på ett synnerligen aktningsfullt sätt. Tänk, så snäll
hon var, och så fin. Allt vad hon hade gjort, var
gott och bra. Hos familjen Svensson upphörde
denna vackra föreställning rätt snart eller noga
räknat från den stund fru Svensson började
uppställa den försvunna flickan som ett gott och
efterföljansvärt exempel för de andra barnen. Då
upphörde Hildurs märkvärdighet och till slut kom
man endast ihåg henne som vilken liten flickunge
som helst.
För Ulf var Hildur något annat. Hon var den
första lekkamraten, den första människan efter för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
