Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hildur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ULF I87X
äldrarna. Att leka ensam var inte roligt och att
närma sig pojkarna på gården vågade han inte.
De voro för stora och hårdhänta för honom. Där
låg också en fiendskap i luften, som han inte
förstod men som han kände. När han kom in i
storskolan bleknade även för honom minnet av
den lilla flickan, som smugit sig upp till honom
och som alltid som en skrämd fågel försvann mitt
i leken. Ulf fick riktiga kamrater att leka med och
som alla pojkar i hans ålder föraktade han
flickorna.
Ären gingo och så en dag dök Hildur upp igen,
inte hon själv, men minnet av henne. En dag
mötte Ulf på gatan den äldste av pojkarna
Svensson, den rödhårige Edvard, som stannade och
talade med honom om Hildur.
— Jag mötte henne i går kväll nere vid
hamnen, sade Edvard. Du må tro hon var fin. Hon
kom med en sjökadett, en sån där med gull på
kläderna och en dolk vid sidan. Hon kände mycket
väl igen mig, men hon stirrade rätt fram utan att
hälsa. Men det fick hon för.
— Vad gjorde du, sade Ulf.
— Vad jag gjorde — jag gick fram och klappade
till grabben, så han stod på huvet med hela stassen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
