Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hildur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i 88
HASSE 2.
Han tappade kirpan i rännstenen och gnodde sin
väg. Det hade hon för hon var högfärdig, jäkla
jänta!
Ulf vågade inte fråga, hur hon såg ut, men från
den dagen tänkte han oftare på henne. Han
undrade om han skulle känna igen henne, om han
mötte henne. Han var också i den åldern att
flickorna började betyda något för honom. Och
så en dag mötte han henne.
Det var en söndag på våren, den dag, då han
hade konfirmerats. På kvällen gick han ut för sig
själv och vandrade utan mål omkring på gatorna
kring kyrkogården. Han bar sina svarta kläder
och sin vita halsduk. Man kunde redan på långt
håll se att han var ett konfirmationsbarn. Kvällen
var ljus och ljum och han kände ingen lust att gå
hem. Han gick in på kyrkogården, där snön nyss
hade smält på gräsmattorna och där lindarna
började knoppas. Han stod och såg på några barn
som spelade med kulor framför de gamla
gravkoren. Han tyckte att det var så längesedan han
själv höll på med sådant. Konfirmationen hade
inte gjort honom äldre, där hade hänt så mycket
annat. Då kom Hildur. Han kände först inte alls
igen henne. En ung flicka, enkelt, men vackert
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
