Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Galgbacken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i 138 hasse 2.
små hus, förfallna och smutsiga. Där bodde löst
folk, som man inte höll så noga reda på. Hörde
man något från dem, var det mest genom polisen,
ett slagsmål, ett dråp.
Högst uppe på Galgbacken lyste röd en gammal
kvarn utan vingar. Den stod där naken och bar
som ett torn, en fyr utan ljus. I backen nedom
kvarnen, i skydd för nordanvinden, lågo
slakterierna. Dit fördes kreaturen in från landet, stora
landsvägen, som gick rätt förbi Galgbacken, där
söps och skrålades om nätterna och där ströko
stadens hungriga hundar tjutande omkring.
Ulf var rädd för Galgbacken, inte bara därför att
man avrättat människor där. Den skrämde honom
som den var nu, men den lockade honom också.
Och en kväll gick han dit. Det var i september
och skymningen hade börjat falla över utkantens
sista hus och kåkar, då Ulf klättrade uppför
branten till den gamla väderkvarnen. Han trängde sig
fram genom buskar och snår, hans kläder fastnade i
hagtornen och han hade mycket besvär att få bort
alla kardborrarna från strumporna. Ju högre han
kom, desto mer kände han vinden, som kom
svepande från havet. Hjärtat klappade hårt i bröstet
på honom, där han klättrade högre och högre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
