Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Grefve Telepnoff var den mest oroliga af hela
sällskapet. Ehuru han nödgades lägga band på sina
ord, slungade han förtörnade blickar på Adinosoff,
och förbannade inom sig baronens infall att göra en
utfart, som lände till en så förfårlig fara. Han led
äfven deraf, att fröken Nathalia icke visade honom
det ringaste deltagande, under det hon icke heller
tycktes frukta för sitt eget lif. Den sköna flickan
satt emellan sina föräldrar, och blickade, insvepande
sig i sin kappa och shawl, endast, liksom de, emot
de väntade räddarne. Desse nalkades skyndsamt i
fregattens slupar. Då grefven, för att erhålla någon
tröst i sina bekymmer, sökte börja ett samtal,
svarade fröken intet och baronessan fåordigt. Hans
yttranden utgjorde derföre slutligen endast en
knotande monolog.
När den första slupen, som lätt flöt öfver
grundet, lade till, sträckte baronen, hans maka och hans
dotter sina armar emot den annalkande räddaren.
De igenkände nemligen offceraren, som stod
upprätt midtibland det roende manskapet och förde
befälet. «Var lugn, min far, min mor, syster Nathalia,
och alla!« ropade han redan på afstånd. «Jag har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
