Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det gick ett uttryck af spänd fruktan öfver
baronens ansigte, medan han noga betraktade
Sjöstjernas drag. Han tycktes genomträngd af en dyster
aning, och försjönk i oroliga tankar.
Under natten, som följde på detta samtal, hade
Ulla Fersen mött svenska flottan, aflemnat sin
rapport och ilade nu åter, just i spetsen för den
väldiga örlogsstyrkan, emot öster.
Om morgonen den 17 Juli, hade damerna,
såsom de ofta plägade, tagit plats på hytten på
akterdäck. De betraktade nu med en känsla af sorgligt
vemod den molndigra himlen och den strimma af
deras fädernesland, som sträckte sig utefter
horisonten i söder. Den gamle haronen stod bredvid
befälhafvaren.
«Vår segling har gått lyckligta, sade den gamle,
«derföre, att inga fiendtligheter förefallit. Jag
hoppas också, och jag vet icke hvarifrån jag fått den
tanken, att detta krig snart skall slutas.«
«Hvad mig beträffar«, sade Sjöstjerna, «tillstår
jag, att det skulle smärta mig, om hela denna vår
stora utrustning icke skett för något högre ändamål
än att paradera i sjön. Nyss innan vi passerade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
