Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utsigten öfver hafvet var öppen emellan några af de
holmar, som bilda Sveaborgs redd, blef han
förvånad att se bertigen och baronen förtroligt samtalande
på en soffa. I stället för fångens ödmjuka
undergifvenhet, röjde baronens uppsyn och blick en trygghet
och en sjelfkänsla, som icke ens fullt tycktes
öfverensstämma med den skyldiga vördnaden för en
kunglig person. Hertigen, som sjelf icke släppte sin kära
pipa, hade låtit erbjuda en dylik åt baronen. Lätta
molnhvirflar sväfvade derföre omkring de samtalande.
Hertigen vände en vänlig blick mot Sjöstjerna.
«Min kära kapten!« sade han, med en nickning, utan
att likväl stiga upp; «ni får det uppdraget att
återföra de fångna, som icke blifvit tagna med vapen i
hand. Jag skall skrifva ett bref till amiral Greigh.
Vidare instruktion skall Nordenskjöld lemna er.«
Sjöstjerna bugade sig och kunde kanhända icke
hindra ett uttryck af förvåning att visa sig i blicken,
då han kastade den på baronen. Denne besvarade
den endast med ett knappt märkligt, hemlighetsfullt
leende.
Efter en förnyad bugning afträdde Sjöstjerna.
Då han uppkom på däck, trädde Nordenskjöld emot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
