Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Baronen räckte bonom sin hand. «Vår aktning,
herr kapten, den kan det väl icke sättas i fråga att
ni med all rätt förvärfvat. Måtte vi blott kunna
visa er vår tacksamhet på ett värdigt sätt!«
Nu inträdde grefve Telepnoff i kajutan. Också
han öfverhopade kapten Sjöstjerna med artigheter.
«Jag förmodar«, sade han, «att baron Gyldenstubbes
familj inbjudit herr kapten att besöka Dagö,
åtminstone sedan fiendtligheterna upphört, och jag utber mig på
förhand att då också få den äran att se herr kapten
hos mig. Om jag vid det tillfället kunde presentera
en värdinna i mitt hus, som ännu tyvärr är en
ungkarlsboning, skulle besöket vara mig dubbelt dyrbart.«
Grefvens ord åtföljdes af en djerf blick på
fröken Natbalia. Men hon gaf icke akt på densamma,
utan tycktes bastigt fatta ett beslut. Hon
framträdde till Sjöstjerna och räckte honom med en
behagfull rörelse ånyo sin hand. «Också jag vill ännu en
gång tacka er, kapten Sjöstjerna«, sade hon. «Men
är detta verkligen vår afskedsstund? Äro vi redan
framme vid Dagerort?«
Sjöstjerna fasthöll, med en bemlig lust att aldrig
mera släppa den, handen, som frivilligt lagt sina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
