Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vi gå derifrån också det lilla stycket hem till
Marienhag.«
Sjöstjerna fann ingen svårighet vid att lemna
sitt bifall. «Min mening var endast«, sade han, «att
icke trötta damerna, i fall de skulle funnit ett besök
i fyrtornet besvärligt «
De försäkrade båda motsatsen, och fröken
Nathalia tillade: «Det är oss just kärt att vid vår
hemkomst först få besöka vår helgedom. Kärt skall det
äfven blifva oss att minnas, det vår välgörare och
vän — ni har ju gifvit oss rätt att kalla er så! —
varit der inne hos oss.«
Sedan äter ett par soldater landstigit, hjelpte
kapten Sjöstjerna med mycken artighet damerna att
också beträda stranden. Baronen bjöd sin maka
armen, och Sjöstjerna bjöd åt Nathalia sin.
Under vandringen ditupp, mellan strandens
buskar och klippor, begynte månens strålar att spela på
det höga tornets mur. Med det röda eldskenet på
sin panna stod det i sin hvita skepmad såsom en
vålnad i sommarnatten. Man kunde väl urskilja huru
grefven och den ena soldaten inträdde i tornet;
medan den andra stannade utanföre.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
