Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
«Ni försmår då uttrycket af min och mina
föräldrars tacksamhet och vänskap ?«
«Ni missförstår mig, fröken Nathalia«, sade han.
«Men det må så vara. Ni kan och vill icke förstå
mig.»
Vid dessa ord kände Sjöstjerna, att åter en
elektrisk skakning rörde den hand, som hvilade på
hans arm. Nathalia teg en minut. Derefter sade
hon, halfhögt, men med en hastighet, liksom
fruktade hon att öfvergifvas af den beslutsamhet, som
ögonblickligt uppfyllt henne: «Jag förstår er, kapten
Sjöstjerna. Jag vill icke skrymta! Jag ber er
återkomma, jag ber er om ert löfte att göra det, ty jag
vet att ett sädant skall ni hålla.«
Nu ilade genom den starka sjömannens väsende
också en darrning. Han hade förnummit ord, som
voro afgörande för hans hjertas öde, och han kände
sig intagen liksom af en känsla af häpenhet, då för
hans medvetande ett ljus uppgick. Efter några
ögonblick svarade han hastigt men bestämdt: «Nathalia,
jag återser er, så framt jag lefver.«
Sällskapet hade framkommit till fyrtornet. Då
de stannade vid porten, öppnades densamma, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
