Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
grund. Sjöstjerna har gifvit mig förtroende af sina
öden, och jag har på hans begäran anställt
efterforskningar i Petersburg. Ni har förtegat för mig,
min far, att faster Ulrika hade en son.«
«Jag har gjort det, Reinhold», erkände den
gamle; «ty jag visste det icke förr, än hon var
bortförd ifrån det olyckliga beviset på sin vanära. Jag
ville icke upprifva minnena af den skymf som träffat
vår femilj. Hur kunde jag ana, att det förkastade
barnet skulle uppvexa för att besegra min egen son!»
«Min far«, återtog Reinhold, «det är ödets lek,
det är krigets lag, som ställt Otto och mig emot
hvarandra. Han har handlat ädelt och värdigt. Jag
har gjort detsamma. Jag måste bekänna, att om en
fläck fästas vid bans börd, så har han med sin själs
adel utplånat den fläcken.«
Nathalia kastade en himmelsk blick på sin bror.
Den gamle endast skakade hufvudet. Derefter
sade han långsamt: «Jag beklagar honom. Men jag
tackar Gud, att vi icke mera behöfva frukta någon
beröring med honom. Ty mitt beslut är fast och
orubbligt: till min familj skall ingen räknas, hvilkens
börd och rätt icke äro helgade af lagen och kyrkan.«
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
