Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Grefven vågade icke göra motstånd, utan ansåg
nödvändigt att lyda. Han valde hellre att en natt
plågas af den gamle och bevakas af honom, än att
under denna stormiga årstid fången föras öfver hafvet.
I den uppbrutna torndörrn såg sig den gamle,
som följde grefven, ännu en gång tillbaka, nickade
åt Sjöstjerna och sade: «Fyren skall lysa i natt;
derpå kan ni vara säker, min unga herre!«
Tigande omfamnade baronen och Otto åter
hvarandra, innan de aflägsnade sig utför torntrapporna.
Utanför tornporten stodo soldaterna ordnade med
sina fångar, och tåget begaf sig till stranden.
Den gamle baronen återfann med glädje maka
och dotter, der de sutto i vagnen, och hjelpte dem
derefter att stiga ur. Med få ord meddelade han
dem den glada underrättelsen, att de nu skulle
räddas, och att räddaren var hans systers och öfverste
Sjöstjernas rätte och laglige son.
Vid stranden bjelpte Sjöstjerna sjelf damerna
att gå ombord, medan en betjent följde dem med de
saker, som voro ämnade för resan till Siberien.
Då Sjöstjerna, sjelf den siste från land, sprang
i slupen och tog sin plats emellan fröken Nathalia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
