Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8
kunglige drömmarens inre och lyssna till den sång
hans hjerta qvad, qnder det hans hänförda blickar
hvilade på de praktfulla omgifningarna.
— Så är jag ändtligen min egen herre 1
Jag, herrskarn öfver tvenne kungariken,
Har list och tusen omsvep nödgats bruka
För att ett ögonblick få vara ensam
I dessa undersköna skogar. Här
Är jag blott menniska, här är jag fri
Från hvarje boja etiketten hopsmidt.
Jag Söderns myrtenlundar sett, jag andats
Det starka doftet af miljoner blommor,
Men hjertat dock såvälsom ögat längtat
Beständigt åter till det kära Norden
Och till dess stolta gran- och furuskogar,
Ett diadem kring bergens hårda tinnar,
Der barrens vällukt med linneans blandas,
Det starka med det blyga smälter samman.
Jag tackar dig, allgode gud, att du
Min vagga stälde här, högt upp vid polen,
Att Skandinavien hlef mitt fosterland,
Mitt sköna, minnesrika fosterland.
Du, som i hjertats hvarje vinkel läser,
För hvilken ingen tanka är fördold,
Du vet att Svea aldrig egt en son,
Som henne högre älskat har än jag!
I nattens stilla timma har jag gråtit
Af sorg att jag ej alla kunnat göra
Så lyckliga som jag det önskat. Ack,
Ej kungen har den makt, som verlden tror;
Hans goda vilja ofta maktlös är.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
