Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
9
Min yän och broder, Fredrik utaf Danmark,
Du från din himmel sett mitt hjerta gråta
Mer bitter tår än nånsin ögat fälde
Af sorg att svenska lejonet var bundet
Med listens och illfundighetens bojor.
Då danska hjeltar kämpade och vunno
Af ära och af lagrar nog, men dock
I alltför olik kamp inunder lågo.
Om svensk och dansk och norman hade stått
Med rygg mot rygg och kämpat såsom fordom
Den gamle Starkodder med tre par armar,
Så frossade ej nu omättlig örn
På Danmarks och på Nordens varma hjertblod.
O, må en gång ett stort och enigt Norden
Med asakraft slå troldoms lömska slägte,
Befria bröderna i syd och öster
Och Dannebrog vid blågul fana svaja
Från Eidern och till sumpig Nevas mynning.
Min lott ej blef att segerns lagrar fläta
Kring Sveas hjessa och kring egen tinning.
Jag nekar ej att blodig lager hägrat
I mina drömmar understundom, men
Min karlek till mitt fosterland mig lärde
Att offra egen lust för allmänt väl
Och min regering fredsäll var som Freys.
Om efterverlden ej mitt namn skall minnas
Med samma vördnad som de stora Vasars,
Och om det ej som tolfte Carls skall skimra
I häfden stolt som norrsken öfver polen.
Är jag dock viss att Saga skall en gång
Min enkla lefnadsruna teckna så:
Han längtade att öfva krigisk bragd,
Men fredsäll dock uti sin graf blef lagd;
En son utaf sin tid, dess fel han egde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
