- Project Runeberg -  Umgängeskonst - Levnadskonst /
Inom familjen

(1934) [MARC] Author: J. L. Saxon
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Inom familjen

Äkta makar - och i synnerhet unga sådana - böra visa varandra den största hänsyn i fråga om ting, som höra till toaletten. Då man vet, att det verkar obehagligt på en att se någon peta sig i tänderna, rengöra naglarne, ta ut öronvax e. dyl., så kan man förstå huru tillfredsställandet av vissa naturbehov skall verka på andra. Ens känslighet i ty fall upphör icke därför att man blivit gift med den andra personen - tvärtom begär man med skäl större hänsyn av denna.

Man skall sålunda aldrig tillfredsställa något naturbehov i den andras närvaro - ja, inte ens tala därom eller låta den andra veta om när det sker eller skett.

Den gemensamma sängkammaren tvingar till särskilda hänsyn. När dessa ej iakttagas, blir den ofta kärlekens död genom den vämjelse, som den känsligaste av makarne kanske dagligen får erfara.

I detta fall äro männen ömtåligare än kvinnorna. Kvinnorna äro avsedda till de späda barnens vårdarinnor och ha på grund härav blivit utrustade med större härdighet i hithörande avseende. Kanske sammanhänger med detta det bekanta faktum, att deras luktsinne är mycket svagare än mannens. Frestelsen att glömma sig är sålunda större för kvinnorna och dubbel aktgivenhet från deras sida är alltså av behovet påkallad. De ha ju också sina särskilda toalettbesvärligheter, ägnade att framkalla mannens motvilja.

Isynnerhet unga makar göra därför klokt i att ha skilda sovrum. Ensamt det därav följande att makarne säga varandra godnatt på kvällen och god morgon på morgonen är ett utmärkt bidrag att hålla förhållandet dem emellan fräscht och ungt.

Denna regel gäller naturligen ej, om den ene av makarne skulle vara sjuklig och alltså även om nätterna i behov av den andres hjälp.

- - -

En ung fru skall i första rummet kläda sig för sin man. Hon skall anse det vida viktigare att i hemmet gå klädd i en praktisk, enkel och ren vardagsdräkt än att på gatan och å bjudningar o. dyl. pråla i eleganta festdräkter.

Den fru, som större eller mindre delen av dagen lufsar omkring i ett par nedkippade tofflor, kamkofta och en smutsig underkjol, okammad o. s. v., har ingen rätt att beklaga sig om mannen utomhus söker den trevnad, som hon kört på dörren.

Kamkoftan är, även om den är ny och elegant, alla karlars skräck. Utan meningsskiljaktighet finna de den vara det fulaste, mest vanprydande plagg, som existerar.

Unga fruar böra lägga detta på minnet. I stället för kamkoftan brukas en fotsid morgonrock.

Fullkomligt lika viktigt är det med gång-, natt- och sänglinnet. En fru, som tillåter sig användandet av orent sådant, kan aldrig av mannen åtnjuta den respekt, som är en av den äktenskapliga lyckans grundpelare.

- - -

En fru skall hålla sig ung så länge som möjligt.

Det sker genom att leva naturenligt, vartill ej minst hör iakttagande av den noggrannaste kroppsliga renlighet.

- - -

Äkta makar få aldrig bryta varandras brev. Det betraktas helt naturligt som misstroende av den, som kommit ut därför, och när misstroendet kommit in i ett äktenskap, är det snart slut med kärleken.

- - -

Talar du med din hustru om vad som försiggätt i ditt arbete under dagens lopp, på valmötet, i din förening, om vad du läst i tidningen o. s. v.?

"Nej", svarar du.

Och sedan klagar du kanske över, att hon är efterbliven eller icke förstår dig och din uppgift!

Säger du någon gång åt din hustru, att du finner henne vacker eller snäll?

Om du inte gör det, vad tror du hon skall tänka när andra män säga det?

- - -

Husliga besvärligheter få många nog dras med. Bäst är att behålla dem för sig själv. Alla ha ej den styrkan utan de känna sig lättade av att få öppna sitt hjärta. Men det skall då ske till någon förtrolig vän eller väninna, aldrig i ert sällskap eller på en bjudning.

Det är ofint att ställa ut sitt privatliv till allmän beskådan. De fel hos mannen, som hustrun är missnöjd med, kan han lägga bort. Men den, som hörde hennes klagan, får aldrig veta om mannens omvändelse och blir följaktligen alltid orättvis mot honom i sitt omdöme.

F. ö. är det ej alls sagt, att man får medlidande. En man anmärker i ett sällskap på något sin hustrus fel. De flesta tänka därvid säkerligen: "Det skulle han ha sett upp med innan han tog henne". En annan man gör sig i ett sällskap löjlig över något sin hustrus fel. Andra skola därvid tänka: "Den mannen, som förlöjligar sin hustru, förlöjligar sitt hus", och av det löjet faller alltid en del på honom själv.

De finnas, för vilka sällskapslivet är äta, supa, röka och prata strunt. Där kan man sysselsätta sig med sådant, som vi här anmärkt på. Det umgängesliv, som har mening, avser att lyfta oss ur vårt vardagslivs enformighet, tvinga oss att sysselsätta oss med en vidare krets än vår egen, vidga vår synvinkel, stärka vårt mod o. s. v. Den, som söker draga ner det till annan ståndpunkt, är sällskapslivets fiende.

Ensamt i att tiga med sina besvärligheter ligger en styrka, som förvärvar en andras sympati. Jag satt en gång i ett sällskap av kaffemostrar, där man ödslade bort tiden på tarvligt sladder. Det var endast en fru, som ej deltog i gnället. Om henne tänkte jag också: "Hon kunde ha större anledning att klaga än de flesta, men hon säger ingenting. Hon vill ej skämma ut sin man för andra. För en sådan kvinna får man respekt".

Man förstår också, huru en dylik tystnad skall verka på mannen, vare sig han är närvarande eller frånvarande. Då hustrurna komma hem på kvällen, berätta de för sina män, vad de hört. Påföljande dag, då männen äro i arbete, tala de om kafferepet. "Din käring hade sagt om mig, att" o. s. v. Ingen blir uppbyggd eller glad över vad han hör - utom en: den, vilkens hustru teg. Han blyges; han inser, att hans hustru var den bästa i sällskapet, och hos honom mognar på några minuter den föresatsen att efter detta uppföra sig så, att hon ingen anledning kan ha att klaga.

Har du någon berättigad anledning att berömma din make eller maka i sällskap, så gör det. Men även det fordrar försiktighet. En man kan lätt bli en löjlig person genom att hans hustru - som är kär i honom - ser blott fullkomligheter hos honom eller överdriver hans förtjänster i en grad, som väcker folks motsägelseanda. Blir han anfallen, så försvara honom.

Det är givet, att vad jag här anfört som exempel i fråga om hustruns förhållande till mannen, lika väl gäller mannens förhållande till hustrun.

- - -

Kalla din hustru vid förnamn. Säger du "mor" eller "mamma", så gör du omedvetet henne till allt för barnen, och därmed upphör hon att vara dig närmast. Livet är sammansatt av obetydligheter, och en dylik obetydlighet avlägsnar henne från dig. En vacker dag äro barnen stora och skola ut i världen, och det blir då tomt för ej blott dig utan framför allt för henne, om hon vant sig vid att huvudsakligen räknas för barnens skull.

När du talar till barnen om din hustru, säger du naturligtvis "mor" eller "mamma".

Kalla henne icke "gumman". Det gör henne gammal i förtid.

Kalla henne vid förnamn. Det gör edert äktenskap ungt även sedan ni blivit gamla.

- - -

Säg inte "min fru", då du talar om din hustru eller presenterar henne. Det låter så främmande. Säg "min hustru". Björnstjerne Björnson säger, att "hustru" är svenska språkets vackraste ord, sammansatt som det är av "hus" och "tro" (på fornsvenska "tru") - hon är hemmets och trohetens representant i en person.

- - -

Svenskarnes värsta nationalfel är, att de äro så stela. Det är inte brist på hjärta - det är ett slags dum blyghet. Vi äro så rädda att göra oss löjliga, att vi mura in våra känslor. I vissa kretsar snobbar man t. o. m. med att vara blaserad, och finner man att någons hjärta rör sig i något raskare takt än det tillåtna minimum, så talar man förnämt om sentimentalitet eller naivitet.

Allt stort här i världen har vunnit sina segrar genom att tala till känslorna. Tag mod till dig just nu. Tag risken att de dumma skratta åt dig. Kom ihåg, att ingenting är så lätt som att skratta. De rena idioterna gå med ett ständigt flin på läpparna.

Unge gosse, unga flicka! Bli aldrig för stor att ge mor och far en smekning. De finna det inte löjligt, skall du få se. Det är bara en liten, liten avbetalning för deras otaliga omsorger om dig, innan du kunde reda dig själv.

Fader! Du har kanske mycket att göra. Men avskilj åtminstone någon stund på dagen åt dina barn. Det skall föryngra dig; det skall verka uppfostrande på dig. Och få de växa upp utan att ha förnummit, vad du känner för dem, så blir det en brist i deras karaktär.

Moder! Låt aldrig ditt barn somna utan din kyss. Du vet ej vad du därmed ger det i reskost på den ofta svåra resan genom livet.

Man och hustru! Låten aldrig smekmånaden taga slut! Den är ej något, som bara passar de unga. När dina drömmar, din längtan kunde göra dig så varm, vad skola då ej ett helt samlivs minnen förmå! Påminnen ibland varandra om det, som ligger soligt och varmt i er erinring. Inte äro ni fula för att ni blivit gamla! Det gives inga andra fula människor än de dumma och de elaka, och förstår du dig på att vara snäll, så är du inte dum. Alla åldrar ha sin skönhet, och på det hela taget vet jag inte, vad man skall få se vackrare än en vithårig gubbe eller gumma.

En lycklig dansk äkta man berättade mig en gång en händelse, som jag tycker det vara lämpligt att återge här. Han kom in i en blomsterbutik, och sedan han valt vad han ville ha, sade han: "Det är min hustrus älsklingsblommor".

"Jag beklagar hennes sjukdom", svarade butikens fröken ögonblickligen.

Mannen log. "Min hustru är frisk som en nötkärna. Varifrån har ni fått, att hon är sjuk?"

Han hade aldrig sett den unga damen förr.

"Jo", svarade hon, "herrarne bruka aldrig köpa blommor åt sina fruar förr än de äro sjuka eller döda."

Du äkta man, som läser detta, är du av den typ, butikens fröken skildrat?

- - -

Fruar, som känna benägenhet att ta till lipen vid allehanda tillfällen böra ihågkomma det råd, som en äldre, erfaren fru en gång gav en yngre, oerfaren sådan, som beklagade sig över sin mans hårdhet. "Han rörs nu inte en gång av mina tårar", hade den unga frun just utbrustit, då den äldre väninnan leende förklarade: "Mitt barn, männen likna ägg i detta avseende. Låter man dem blott ligga en liten stund i vatten, bli de mjuka, men låter man dem ligga länge däri, bli de hårda."

- - -

En ansiktssmekning skall endast appliceras å kinden. Går den över örat, framkallas därav en mindre behaglig ljudförnimmelse och man ernår alltså motsatsen av vad man åsyftat.

- - -

Den unge mannen var på middag i ett hem vars dotter gjort ett visst intryck på honom, då de sammanträffat på ett föreningsmöte.

Han var bjuden till middag. Dottern deltog ej alls i beredandet av densamma och modern-värdinnan blev sålunda bunden i köket, så att hon ej ens kunde välkomna gästerna. Dottern var i full gala, så att hon hade tydligen ej ens hjälpt till med dukningen.

Familjen var liten, och det fanns blott en ung tjänstflicka, som visade sig alldeles ovan vid servering och nu till på köpet var alldeles konfunderad. Modern måste därför oupphörligen inskrida. Dottern rörde ej ett finger för att hjälpa till. Hon var så mycket älskvärdare mot den unge mannen, som emellertid till hennes synbara förvåning blev allt mer och mer tankspridd.

Vid kaffet blev det tal om en konsert, som skulle äga rum på kvällen. Modern - som var känd som musikalisk - visade sig därvid äga den bästa kännedom om konsertgivarens program och prestationer, som båda voro särdeles lockande.

"Då har jag ett förslag att göra", sade husets "rike morbror". "Jag ber att få bjuda hela sällskapet på konserten, och om mitt förslag bifalles, går jag strax att anskaffa biljetter."

Alla tackade, men värdinnan sade enskilt till brodern:

"Tack skall du ha, men jag kan inte komma med."

"Hur så?"

"Det är så mycket att taga reda på efter middagen, att jungfrun inte hinner med det."

"Kan det inte sparas till i morgon?"

"Tillvaratagande av överbliven mat? Diskning? Ack nej." Hon smålog över hans okunnighet.

"Nå, men din dotter då?"

"Det vore en för stor uppoffring för henne..."

"...som inte gjort ett Guds skapande grand förut i dag och som för övrigt inte är mera musikalisk än mina gamla galoscher! Hulda!" vinkade han åt henne.

"Mor din tycker, att hon inte kan gå från köket, och det vore för henne en stor uppoffring att ej få vara med på konserten. Jag förmodar, att du med nöje åtager dig att göra hennes arbete."

"Det är alldeles överflödigt att någon av oss stannar hemma", svarade dottern. "Jungfrun kan göra vad hon hinner med, och resten kan stå till i morgon.

"Det brukas visst inte så i ordentliga hus", sade morbrodern skarpt.

Hulda satte upp ett surt ansikte.

"Jag blir hemma. Jag har ju hört honom förrut", förklarade modern.

Samtalet hade förts i låg ton, men den unge mannen hade uppfattat så mycket därav, att han förstod sammanhanget.

Och dottern följde med på konserten.

Dagen därpå skickade den unge mannen en blomma till det gästfria huset. Men den bar moderns adress. Och han gick aldrig dit mera. Det var så mycket förargligare för dottern, emedan han både var en bra karl och välsituerad.

Nu är han förlovad med en annan - en flicka, som har intresse av huslig gärning, men som framför allt har sin glädje i att hjälpa mor.

- - -

Det är bara de dumma människorna som äro onda. Hur idiotiskt att avstå från att uppträda höviskt, tala vänligt, vara uppmärksam, hjälpsam och tacksam, när det är så roligt att vara det!

Särskilt ni, som ha att leva livet tillsammans, underlåten ej att göra det så angenämt som möjligt för varandra. Det är så kort tid ni ha att vandra samma väg - när den är slut veta ni ej vart den flugit.

- - -

Dårar tro, att de hemma kunna bära sig åt huru tölpaktigt som helst - när de komma bort skola de anlägga fina manér. För en sådan människa bli umgänget aldrig nöje utan tvång. Han får ej vara sig själv utan skall beständigt spela en roll. Och som han kanske inte är så stor skådespelare, kan han falla ur rollen. Det behöver blott ske en enda gång för att det städade sällskapet skall vara färdigt med honom.

- - -

Om du inte är allt för genial, så lägg band på dina försök att vara kvick, när du skriver födelseannonser.

"En stöddig kvanting", stod det i en sådan annons i en huvudstadstidning. Det är bara oknnnigheten, som kan skryta så, ty det eftersträvansvärda är små, kraftiga foster, som äro lätta att bära, lätta att framföda och snart växa om de lunsiga, vilka i regel äro sjuka eller mindre motståndskraftiga och lätt falla offer för smittosamma sjukdomar. Förnuftig matordning och andra hygieniska åtgärder åstadkomma detta goda.

Nu tro somliga blivande mödrar, att de formligen böra stoppa sig med mat under de första månaderna av grossessen (för att nära ett foster, som efter två månader är 4-6 cm. långt och väger 15-20 gram!). I verkligheten är det så, att övermått av mat, alltid skadligt, under grossessen medför större olägenheter än eljes.

Tycker du, att det är trevligt att din hustru föder barn utom hemmet och hon följaktligen fraktas till någon barnbördsanstalt, när hennes stund är kommen, bör du dock ej i annonsen om nedkomsten införa bemälda anstalts namn. Det ser ut som om du ville snobba med att du har henne där eller göra reklam för anstalten, och ingendera är smakligt.

De som personligen uppvakta med anledning av den lyckliga händelsen och följaktligen vända sig till hemmet kunna ju där få veta om, när och var modern tar emot besök.

- - -

Till de unga, som äro utflugna ur hemmet, skulle jag särskilt vilja rikta en uppmaning: Res hem till far och mor i jul, om du kan! För dig är livet ständigt omväxling, du erfar dagligen något nytt och ser dagligen nya människor. För dem äro dagarne en ständig kretsgång kring det gamla vanliga. Deras tankar dröja helst vid det framfarna, och gå de mot någon framtid, så är det din.

Skingra deras livs enformighet med att göra ett besök hos dem! Tag med dig någon sak åt dem. Den behöver inte vara dyrbar, tvärtom, men den bör vittna om att din omtanke kärleksfullt dröjt vid dem.

Tag dem i famn, smek dem! Dessa ömhetsbevis skola göra deras gamla hjärtan gott. Det skall värma dem för långa tider.

Kom ihåg far och mor i jul! Ju längre du lever, dess bättre skall du förstå, att det bästa livet ger oss är oegennyttig kärlek, och ingen kärlek är oegennyttigare än fars och mors.

Kom ihåg far och mor till jul! En dag äro de borta, och då är det för sent att gottgöra vad du uraktlåtit mot dem.

Säg ej i häftighet eller tanklöshet något, som gör dem ont.

"Jag glömmer så många saker, som hända om året", sade en liten flicka, och tårarne runno utför hennes kinder, "men jag kan icke glömma de orden, jag sade till min kära mamma, som nu är död"

Kan du ej resa hem, så skicka något. Men det skall absolut vara dem i handom till julafton, då de draga sig till minnes, hur det var då du var hemma.

Har du ej råd att skicka någon gåva, så skriv ett brev. Var ej allt för kortfattad. Men hellre ett brevkort än ingenting.

- - -

Svärföräldrar böra så litet som möjligt lägga sig i de ungas förhållanden. De äro två generationer, som ha svårt att förstå varandra, och varje partitagande för det egna barnet åstadkommer skada - svärmodern har ej för intet blivit föremål för skämtarnes gissel.

Men å andra sidan skall man behandla svärföräldrar som sina egna föräldrar. Det gör ett gott intryck på makan - särskilt henne - och maken.

- - -

Hustrun skall ej behandlas som en undermålig person, med vilken mannen anser under sin värdighet att tala rörande livsgärningen, vare sig det gäller att redigera tidningar, driva affär eller annat. "Två par ögon se mer än ett par", hette det i det gamla bönemansformuläret i Närke, och hustrun, som har den kvinnliga synpunkten på saken, kan ge de förträffligaste råd åt den man, som är klok nog att göra henne till sin förtrogna.

Ibland tiger man av skonsamhet. Och makan eller maken märker oftast, att det är något som tynger den andra och bli: därför oroligare än det är anledning att vara.

Fullt förtroende skall råda mellan makar. Men det fär ej leda därtill, att den andra parten göres till en avstjälpningsplats för alla ens småbekymmer.

- - -

Ger du din hustru någon semester? Det borde vara lag på att alla människor skulle ha semester.

Semestern är ett utmärkt led i hälsovårdens intresse. Det är mycket nyttigt att få avsela sig det vanliga arbetet, komma ut och få nya intryck. När vi få minst 14 dagars semester över lag, bli vi ett mycket friskare folk än vi äro nu. Men även ur yrkesutbildningens och allmänbildningens synpunkt har semesterresan stor betydelse.

Detta har lyckligtvis så ingått i det allmänna medvetandet, att de flesta avlönade tillförsäkrat sig en semester.

Men för en kast av stor omfattning står denna förmån icke öppen: hustrurnas. Särskilt är detta fallet med bond- och arbetarehustrurna. Det är underligt, att industriarbetarne, som ej blott tillkämpat sig 8-timmarsdag utan också semester, ej tänkt på sina hustrurs behov av ledighet från det dagliga släpet, omväxling och förströelse. Och dock är detta en nödvändighet. Den, som ideligen skall gå i trampkvarnen, från tidig morgon till sen kväll, den blir slutligen utsliten, nervös och alltså retlig, lättstucken, grälsjuk, böjd för att se i svart och göra bärg av sandkorn. Sålunda blir äktenskapet ofta olyckligt, ja, ett rent helvete, ty mannen tror att hustrun är ondsint, elak o. s. v., då hela saken är, att hennes nerver äro slut, emedan hon fått arbeta över förmåga. Kanske har hon också sökt döva tröttheten med ett så bedrägligt medel som kaffe, vilket blott gör de sjuka nerverna allt sjukare. I ännu högre grad är detta fallet med cigarrettrökningen, som är den nervöses förtvivlade medel att bedöva de sjuka nerver, som tala om att de behöva vila och läkedom.

Det göres numera åtskilligt för barnen, men allt detta är hopplöst, om ej något göres även för mödrarna. En utsläpad, trött, nervös mor föder svaga, nervösa barn, som bli en plåga för både sig själva och omgivningen.

Husmodern är i regel uppe före alla andra. Hon går och går hela dagen; och sist av alla kommer hon i säng. Alla lägga bördor på henne: barnen, mannen, och de manliga familjemedlemmarne. Aldrig har hon ro. Grossesser och barnsängar nedsätta hennes motståndskraft, och en vacker dag bäddas hon i en för tidig grav. Så bli barnen utan mor med alla de följder detta har för såväl barnen som den efterlevande maken.

Spar din hustrus krafter! Och ge henne en ordentlig sommarvila på minst ett par veckor!

- - -

Även i vardagslag måste bordet vara snyggt dukat.

Ingenting får kastas fram på bordet.

En blomma på bordet höjer smaken på maten.

Husmodern skall ha en bestämd summa i hushållskassa pr vecka eller månad. Det skapar ordning i husets förhållanden, ökar hennes förmåga att spara, självförtroende och ansvar. Däremot demoraliserar det henne att stå som en tiggare inför mannen varje gång hon behöver pengar till husets gemensamma löpande utgifter.

Är det fråga om andra utgifter än de ordinarie, böra makarna gemensamt avhandla saken. Därvid bör mannen vara så hänsynsfull, att han ej beställer sina kläder på egen hand, men fordrar att hustrun skall fråga honom om lov att få något nytt.

- - -

Vänj barnen vid att hjälpa sig själva och att hålla reda på sitt. Man kan ej få höra något otrevligare än barn, som skola iväg till skolan på morgonen, låta modern springa och leta efter deras kläder, böcker o. s. v. Inte mindre otrevligt är det att höra barn befallande skrika efter än gröten, än kaffet o. s. v. Man kan beklaga en sådan mor. Men hon lider endast sina gärningars lön. Mest synd är det dock om barnen. När de komma ut i världen, få de ont av att ej fått lära sig att lita på sig själva.

Den falska manligheten och dito falska kvinnlighet, som anser sig för god att hjälpa mor i hennes sysslor, blir ledsam och dyrbar för sina dumma bärare.

Lär flickorna tidigt att deltaga i arbetena i köket och att passa upp vid bordet. Lär dem att detta ej kränker deras värdighet utan tvärtom hedrar dem; att det lär dem ordning, bordsskick och åtskilligt annat. Och underlåt ej att fästa de vuxna flickornas uppmärksamhet på med vilken beundran de följas av de unge männen, sedan de funnit dem vara nyttiga människor med den högre charme, som den nyttiga unga damen har framför dem, som ingenting vilja och ingenting duga till.

- - -

Den gosse, som fått lära sig att bädda sin egen säng, borsta sina skor, sy i knappar o. s. v., kommer att reda sig på ett helt annat sätt i livet, än dem, som vants att stå hjälplös, när ej mor eller tjänare funnits till hands.

- - -

En affärsman bland mina bekanta hade ett stort hus och många gäster. Inte heller kunde han alltid disponera sin tid. Affären fick gå framför allt.

Han och hans hustru hade det ordnat så, att han befallde under vardagarne; på söndagen, då han ej behövde ta hänsyn till affären, befallde hon. Hennes söndagsprogram hör till mina soligaste minnen.

Jag kan betyga att den arbetsfördelningen gick bra ihop.

- - -

Ett äkta par, som jag känner tvistar aldrig om vem som skall råda. När de ej ha samma mening om något, dra de lott.

- - -

Det är både klokt och rätt att hustrun i regel får ha sista ordet, ty hemmets angelägenheter angå i regel henne mest. En vis man har också sagt, att en fru, som upptäcker att hennes man är så ridderlig, att han låter henne ha sista ordet, hon vill - inte ha det.

- - -

Du, äkta man, får ofta erkännande på det offentliga mötet, i föreningen, av förmannen och andra för det du gjort.

Men din hustru går hemma i hushållets trampkvarn. Ingen berömmer henne.

Fyller du den bristen?

Om icke, försök när du kommer hem nästa gång. Du skall få se huru hon skiner upp för ett om än så litet erkännande för sin flit och omtänksamhet.

- - -

Inom varje familj skall det finnas bestämda högtidsdagar.

För det första skall det finnas en sådan för varje familjemedlem: namns- eller födelsedagen. Vilkendera av dessa, som skall firas, får bero på omständigheterna - man får se till, att ej för många dylika festligheter komma nära varandra. Barnen äro ej heller glada att få dem firade nära jul - det brukar minska julklapparnes antal. På dessa dagar dukas festbord, givas presenter förekomma utklädningar, skaldas och sjunges det, och flaggan går i topp.

För det andra böra alla minnesdagar för familjen firas.

Och slutligen firas helgdagar, varvid gamla skick och bruk i orten upplivas. Allt dylikt binder familjens olika medlemmar vid hem, familj och hembygd.

Familjerna böra ej resa bort under de större helgerna utan fira dem hemma. Låt påsk, pingst, midsommar och jul bli regelbundet återkommande gemensamma vilo- och högtidsdagar i hemmets hägn. På detta sätt får hemmet hembygdens och de olika årstidernas charme över sig. Det blir något att vänta sig för barnen, något att minnas, när de lämnat hemmet.

Gör man ferieresan under annan tid än de stora helgerna, har man ju skaffat sig alldeles extra högtidsdagar att lysa upp livet med.

- - -

Det flaggas naturligtvis på högtidsdagen. Kom ihåg, att flaggan skall hissas kl. 8 f. m. och tagas ner i solnedgången!

- - -

Julen är barnens högtid. Ordna allt i hemmet med hänsyn därtill efter råd och lägenhet.

En julgran är den bästa prydnaden. Om barnen på förhand fått förfärdiga det, varmed granen skall klädas, bär den dem så mycket kärare.

Julklapparne få ej saknas, huru obetydliga de än äro. Det är på hjärtelaget det beror, ej gåvans storlek. Några vänliga ord på paketen värma lika bra som en julbrasa.

Framför allt: anlägg barnasinne! Många äro rädda för att anses barnsliga, men då äro vi i alla fall bäst. Berätta på julaftonen för dina barn huru julen firades i din bamdom och annat om den tiden, framför allt sådant som har avseende på dig. Det knyter barnen närmare dig. Och de äro dock det bästa vi ha att leva för.

Kan du ta hand om någon hemlös ungkarl eller ungmö på julaftonen, så gör det. Ingen kväll på året känns det så bittert att vara ensam.

- - -

Alla äkta makar böra ha ömsesidigt testamente. Det är förenat med ringa besvär och kostnad att uppgöra ett sådant, men det är till stor trevnad för den efterlevande att han eller hon ej till förlusten över den bortgångne skall behöva lägga sorgen över att se hemmet splittrat.

Under alla förhållanden bör man ha såval sitt testamente som andra papper så ordnade, att ej oreda uppstår ifall man hastigt skulle falla ifrån. Det är ju också angenämt att veta, att ha det ställt så, att ens yttersta vilja blir satt i verkställighet. Underlåt ej detta även om du är ung och frisk. Du kan i eftermiddag bli överkörd av en bil.

- - -

Det är familjefaderns plikt att ombesörja alla försäkringar: sjuk-, liv-, livränte-, brand- o. s. v. Det ger åt hemmet en trygghet, som ej nog kan värderas.

- - -

Låt aldrig en nyckcl sitta i utanför!

I ett rum i en våning i Köbenhavn satt nyckeln i. Ett par tjuvar kommo. De låste in den person, som befann sig i rummet - han var ensam i våningen. Rummet stod ej i förbindelse med övriga rum. Så plundrade de våningen på alla värdesaker och försvunno. Den innestängde fick höra på utan att kunna göra något därvid. Då folk kom tillstädes på hans rop, voro tjuvarne iväg med sitt byte.

Det har hänt mer än en gång, att lymlar roat sig med att stänga in personer, som varit slarviga nog att låta nyckeln sitta i utanför. Att så stänga in folk på klosetten är för många pojkar en omtyckt sport.

Inbrottstjuvar ta nycklarne för att kunna komma igen på läglig tid.

- - -

Innan jag slutar detta kapitel vill jag påminna om det gamla visdomsordet: "Bo dubbelt så bra som du har råd till; ät hälften så bra som du har råd till". Svenskarne tillämpa i regel till motsatta, till skada för sin hälsa och trevnad.

Det är uträkning att betala mer för en våning åt solsidan än en åt skuggsidan. Vårt viktigaste hälsomedel är solen. "Dit inte solen kommer, dit kommer doktorn."


The above contents can be inspected in scanned images: 71, 72, 73, 74, 75, 76, 77, 78, 79, 80, 81, 82, 83, 84, 85, 86, 87, 88

Project Runeberg, Thu Oct 10 20:56:15 1996 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/umganges/071.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free