Till de föraktligaste av människor höra de, som bruka sitt ledareskap av föreningar - och i synnerhet ideella sådana - till främjandet av sina personliga syften.
Jag glömmer härvidlag ej dem, som skaffa sig inkomster genom det inflytande de sålunda äga, men jag behöver knappt yttra min avsky för dem, emedan den allmänna opinionen alltid reagerar mot sådant, då den får reda därpå.
Nu tänker jag närmast på dem, som bruka sin maktställning för att öva partiskhet, för övande av personlig hämnd genom åstadkommandet av bojkott mot en motståndare o. s. v. En person är redaktör för ett föreningsorgan. Han begagnar sig därav för att tiga ihjäl, göra nedsättande uttalanden om eller orättvis kritik mot personer, som han fått antipati för. En biblioteksföreståndare eller studieledare lagar så, att alstren av en av honom personligen ej tåld författare utestängas från den institution han representerar. En vice värd för en föreningslokal nekar att uthyra densamma till en person, som han ej tål. O. s. v.
Alla dessa och deras vederlikar äro dvärgsjälar av vidrigaste sort. De missbruka det förtroende de fått på dubbelt sätt: deras orättvisa träffar ju ej blott föremålet för deras tarvlighet utan även den institution, vilkens förtroende de missbruka. Folk tror, att förtroendemissbrukarens handlingssätt är förestavat av den organisation han representerar, vilket hos allmänheten väcker ovilja för och förhindrar anslutning till samma organisation.
- - -
Understöd med din årsavgift alla de föreningar, som arbeta för de syften du intresserar dig för. Men plottra inte sönder dig och din tid med att springa på alla dess möten. Det finns ju folk, som upphört att leva hemma, som kväll efter kväll befinna sig på föreningssammanträden och offentliga möten.
Med dylikt spring följer som regel nattvak, och idkande av sådant tar förr eller senare - beroende på ens motståndskraft - en ände med förskräckelse.
Gör någon viss sak till ditt huvudintresse. Gå till botten med den. Verka outtröttligt inom den organisation, som tagit sig an denna sak. Då blir du någonting helt. Och så får du på köpet något så värdefullt som tillfälle att lära känna människor, som ha samma sympatier som du. Inga band på jorden äro starkare än de gemensamma intressenas, och ju högre dessa intressen äro, desto mer givande blir gemensamheten.
Stirra ej så envist på en punkt, gå ej så fullständigt upp i något visst, att du glömmer allt annat. Men hellre det än att du försöker vara allt. Ty det kan ingen.
- - -
Kom till föreningssammanträdet innan detta öppnats. Eljes får man vänta på dig. Och göra många som du, blir mötet försenat.
Så snart du är medlem av en förening, betyder du något i densamma. Du är en länk i en kedja. Brister en länk, blir det en reva att bota. Och, som det heter, "en kedja är precis så stark som dess svagaste länk".
Du kan alltid göra något i föreningen, även om du förefaller dig själv obetydlig, jämförd med många andra. Du kan komma på bestämd tid. Du kan vara ett mönster i uppmärksainnet under förhandlingarna.
Och mycket annat.
Begär aldrig ordet, om du inte har något att säga, som upplyser i sak och som ej är sagt förut.
Var kortfattad. "Hoppa över inledningen", säger amerikanaren. Gå direkt på saken, håll dig till den.
Skall du bemöta någon, så genmäl blott det som är viktigt. På det sättet segrar du lättare än om du blandar bort det väsentliga i en hop oväsentligheter.
Göm de starka orden till dess de behövas. Man tar ej till klubbor när man skall döda myggor.
Akta dig för att förgå dig under debatten. Ett enda inhonnett personligt utfall kan helt och hållet förstöra intrycket av ett i övrigt det bästa anförande. Den obehärskade vinner f. ö. aldrig förtroende. Blott de starkaste äro herrar över sig själva. Och världen älskar att ge segerpriset åt de starkaste.
Tala ej för ofta. Du blir i så fall ansedd som en egenkär, den där tror, att ingen fråga kan avgöras utan hans världserfarenket. Man säger: "Skall nu han upp igen!" Och du får aldrig församlingens öra, emedan du tröttat ut den.
Undandrag dig ej en förtroendepost, om du kan sköta den eller åtminstone har den redliga viljan därtill. Sålunda inga avsägelser för att bli trugad! Men har du avsagt dig, stå då vid det.
- - -
Under en debatt mellan ett par bekanta talare lade man märke till huru den ene av dem då och då stoppade händerna i byxfickorna. Sådana sällskapsvanor höra annars hemma endast i de enklare knoddäna kretsarne. I andra kretsar är det på sin höjd tillåtet att - såsom nämnde talare - demonstrera sin nervositet eller oförmåga att placera händerna genom att tumma på klockkedjan.
- - -
Andras pengar bör man vara mer rädd om än sina egna. Blir man vald till kassör i en förening, bör man sätta en ära i att väl motsvara det givna förtroendet. Man kan då inte vara nog samvetsgrann.
Det finns knappt något bedrövligare än då pengar, av småfolket insamlade med svett och möda och insatta i något folkligt företag, förskingras av en ovärdig kassör.
Och dock har väl knappast någon förskingrare från början haft oärliga avsikter. Han har blott fallit för frestelsen att "låna", när det var tillfällig brist i hans egen kassa. Men tillfället att betala igen kom aldrig. Han måste i stället göra nya "lån". Och så kom han i olycka.
Akta dig därför för den lede frestarens röst! Låna aldrig av andras pengar!
- - -
Håll föreningslokalen i helgd som om den vore ditt hem och se till, att den, som bryter mot denna regel, blir behandlad som en dålig kamrat. Uppför du dig annorlunda i föreningslokalen, förorenar du den genom att spotta, röka och att icke idas torka av dig gatsmutsen innan du stiger in, så visar du därmed ringaktning för din organisation. Och lyckas du få samma dåliga uppfattning utbredd till övriga föreningsmedlemmar, sänker du föreningens hela nivå. En främling eller en ung medlem vämjes åt ej blott lokalen utan även åt dem, som svina ner där.
Du skall betrakta den lokal, där du får verka för ideella och medborgerliga syften, som ett heligt rum.
Detta är särskilt sagt till medlemmarne av kroppsarbetarnes
organisationer.
