Man skall ej misströsta om att kunna slå sig fram i världen därför att inte så stor begåvning fallit på ens lott. Framgången är visst inte förbehållen talangerna - så illa är inte det hela arrangerat - utan tillhör lika mycket, att ej säga i första rummet, de plikttrogne. Med plikttrohet skall du alltså i första rummet ladda din ränsel, då du vandrar ut i världen för att söka lyckan. Du skall inte göra det för din blivande principals skull utan för din egen. Allt, som man gör, gör man åt sig själv. Slarvar du ihop arbetet åt honom, eller vänjer du dig vid att vara en dagtjuv, så skadar det naturligtvis principalen. Men han tål kanske vid det, och för honom är skadan övergående, ty när han upptäcker den, avskedar han dig. För dig är kanske skadan obotlig: du har lagt dig till med en vana, som gör att du aldrig kommer att utföra något riktigt - alltså aldrig något eftersökt, vilket vill säga detsamma som aldrig väl betalt arbete. Och du blir aldrig en duglig mästare.
- - -
Det finns ingenting, som en principal så övervärderar som att du passar på tiden. Kom därför helst någon minut före tiden till arbetsplatsen. Vid eventuella anmärkningar mot dig, skall det då alltid anföras som förmildrande omständighet: "Ja, det är sant att han varken är något snille eller någon stor arbetsförmåga, men man kan lita på, att han är på sin plats".
- - -
På ett kontor stiger den besökande in utan att knacka. Man tänke sig, hur det skulle gå med arbetsron på ett kontor, där någon ideligen skulle ropa "Stig in!" eller springa och öppna för varje inträdande.
På vissa ämbetsverk, hos läkare, tidningsredaktioner kommer man ej in utan att ha anmält sig på förhand. Det finns naturligtvis vissa affärsmän, vilka residera i ett rum, som är ett mellanting mellan privatrum och kontor, men finns där ej någon som tar emot anhållan om företräde, är det besökandens rätt att stiga in utan vidare. Vill en sådan ej ha besök, skall han låsa dörren.
- - -
Hanterar du verktygen illa, bli de slöa. Slöa verktyg är detsamma som dåligt arbete. Vårda alltså väl de verktyg, som äro dig anförtrodda, vare sig det är fråga om stålpennor, ritbestick, köksredskap eller maskiner.
- - -
Slösar du med arbetsmaterielen, vare sig det är smör, stenkol, papper, tyg eller vad som helst, blir tillverkningen onödigt dyr. Fördyrad tillverkning i ett hushåll, en verkstad, betyder minskad vinst för principalen i fråga. På sådant sätt minskad vinst betyder för många principaler oförmåga att betala de högsta löner.
Envar, som onödigtvis förslösar ett värde, är en tjuv mot det allmänna - alltså även mot sig själv, eftersom man själv är en del av det allmänna.
- - -
Renlighet är den första och viktigaste egenskapen hos den, som skall laga mat.
Innan hon begynner med matlagningen, tvättar hon alltså sina händer, och dessa torkas å en särskild handduk, som, för att något misstag ej skall kunna äga rum i brådskan, hänges å annan plats än de övriga kökshanddukarna.
Blir hon under matlagningen smutsig om händerna, t. ex. av en sotig panna, ett vedträ eller annat, så tvättas det genast bort. Användes fotogenkök, måste hon, sedan hon tänt det, naturligtvis tvätta sig innan hon tar i mat eller servis, ty annars få de ätande en mindre behaglig krydda.
Sådana toalettbestyr som att peta sig i näsan (vilket f. ö. alltid bör ske med näsduk) få naturligtvis ej förrättas under matlagning.
Tag aldrig i kokkärlen annat än med grytlapp!
Salt, socker, mjöl o. dyl. tages ej med handen utan med sked.
Om något spilles på spiseln, så strö salt på genast. Spilles något på golvet, så torka upp det genast. Tvätta dig efteråt.
Något sådant som att avsmaka soppan med sleven tillåter sig endast de värsta snuskmajorna. För avsmakningen skall bredvid eller på spiseln finnas en särskild sked, som avsköljes varje gång den använts. Den ligger å en assiett.
- - -
En principal skall alltid själv taga initiativet till löneförhöjning, när den är förtjänt. Därav förstår biträdet, att hans flit och duglighet observeras, och det sporrar biträdet till nya ansträngningar.
Den mänskliga arbetsförmågan är begränsad. Att söka avpressa biträdet vad som går utöver denna dess begränsning är inte blott hjärtlöst utan blir också på längd förlust för principalen, eftersom biträdets arbetsprestation sålunda oavbrutet måste sjunka.
Egentligen är det otacksamt att ge biträdena presenter. Dessa bli sällan tagna i beräkning, när biträdet jämför sin ställning med andras i samma förhållanden.
För övrigt är det för biträdet kränkande att som gåva mottaga det, som är en förtjänt rättighet.
En för biträdet vid vissa tider återkommande extra förmån blir efterhand betraktad som en del av lönen. Biträdet väntar den, har pretention på den och blir därför inte extra tacksam för att den kommer, vilket däremot skulle vara fallet, om den utginge som fast lön. Att ge dessa periodiska presenter formen av fast lön är sålunda till förmån för principalen. Och biträdet vet säkert, vad det har.
- - -
Man skall alltid stå för sina handlingar - även de misslyckade. Gör du ett fel eller glömmer du av något, så erkänn det. Du blir då ansedd som en både redbar och modig person. Och så slipper du bli misstänkt för andras fel. Principalen tänker: "Ja, inte är Andersson någon fullkomlighet, men han erkänner det då åtminstone".
Annat är det om du väntar till dess felet blir upptäckt. Principalen blir då ej så överseende med själva felet. Och förtroendet för dig är rubbat - att nu ej tala om att kanske en annan orättvist fått bära skulden för dig, till dess händelsernas gång placerat ansvaret på rätt håll.
Om du blott en enda gång talat osanning, är tilliten till dig spolierad. "Det kan ju hända, att han talar sant, men det vet man inte. Däremot vet man bestämt, att han har ljugit".
Så resonerar man ifråga om dig. Det är lätt att mista förtroendet men svårt, ofta omöjligt, att återfå det.
Det är den första lögnens förbannelse.
Yttra dig aldrig med bestämdhet om något, som du ej bestämt känner till. På det sättet kommer du folk att lita på det du säger.
- - -
En av de allra viktigaste betingelserna för att vinna framgång är ordningssinne. Det är redan framhållet i ett särskilt kapitel, men på grund av sakens oerhörda betydelse erinras därom även här.
Den, som gör sig besvär med att lägga sig till med ordningssinne, handlar sedan efter ett visst system - planmässigt, förutseende. Det är åt dessa man ger chefsplatserna.
Nämn mig en enda slarvig människa, som är en utpräglad, fast karaktär! Du får leta i ditt minnes fatabur, ty någon sådan person finns icke. Den svaga karaktärens opålitlighet, fladdrande hit och dit och hans inkonsekvens är just den naturliga följden av, att han ej ens tänkt på att skaffa sig en fast hållpunkt för sitt eget liv, än mindre att taga hänsyn till andra. Den oordentlige är ett redlöst flarn på havet, det roderlösa offret för såväl egna som andras nycker. Den oordentliges brist på karaktär präglar sig i allt han gör, och endast den kortsynte eller okunnige tror, att det går an att vara otrogen i det lilla och trogen i det stora.
Den oordentlige kan ej vara en riktigt fin människa. Oordentlighet är brist på självtukt, brist på hänsyn till omgivningen, som genom hans eller hennes fel oupphörligt ålägges ökat arbete, ökad omtanke och ökade kostnader.
T. ex. att glömma släcka det elektriska ljuset, så att det får brinna flere dagar på en vind; att ej återlämna en lånad sak; att låta en växel bli protesterad; att ej lägga en använd sak på sin plats; att låta vänta på sig vid sammanträde o. s. v.
- - -
Fråga! Konsten att få veta något är att fråga. Konsten att göra sig omtyckt och nyttig är att fråga och ge akt på och minnas svaren.
I ett ordentligt hus har allting en bestämd plats och lägges på den platsen. Kommer så i huset en ny tjänare, som är för blyg, för slö eller för oordentlig att fråga, och stoppar och ställer tingen var han eller hon tycker, så finner husbonden eller husmodern dem ej. Det blir då att springa och fråga tjänaren var de finnas. Det väcker förargelse, vållar tidsutdräkt och åstadkommer extra besvär även för tjänaren.
En sådan tjänare blir naturligen ej så omtyckt och ej så väl avlönad som den, som gör sig mödan att ta reda på sina sysslor.
- - -
Skall ett kontors- eller handelsbiträde hälsa på affärens kunder? Nej, därtill har han ingen skyldighet - ja, många kunder skulle i så fall anse honom påflugen, anse att han ville låtsas höra till deras umgänge. Men å andra sidan finnas kunder, som sätta värde på en sådan artighet, och på dem bör han hälsa. Vilka dessa äro, måste överlämnas till biträdets eget bedömande. Men lämpligt är även, att han rådgör med principalen härom.
- - -
Vill du åtnjuta den stora framgången i livet, så stryk ut ordet omöjligt ur din ordbok.
Personer, som sätta en ära i att aldrig stå bet, bli efterhand herrar över även de största svårigheter. Få egenskaper äro lättare att odla än energien och snarfyndigheten.
- - -
Uppskjut aldrig till i morgon det du kan göra i dag. Framför allt föreslå aldrig din principal uppskjutande av ett arbete, som han förelägger dig. Han tror då, att du vill komma ifrån det. Han vet f. ö., att all framgång för hans affär ligger i förutseende och förhindrande av varje hopande av göromål, som ej kräva bordläggning.
På den, som i sitt arbete har metoden att uppskjuta till i morgon, tillämpar personalen samma metod, när det är fråga om att förbättra hans förmåner.
- - -
En vis man sade en gång, att de två grundläggande principerna vid en gosses uppfostran äro att lära honom att "hålla ord och hålla käften".
Faktum är, att dessa egenskaper måste vara tillfinnandes hos den, som man skall riktigt lita på.
Lova aldrig något, som du bara ärnar hålla, men inte vet om du kan hålla! Och låt så intet i världen hindra dig från att infria ditt löfte.
Tänk f. ö. alltid innan du talar, så att du ej blir den väderhane, som ena gången fladdrar hit, andra dit. Den så försiktige undslipper att mer än en gång avvisa dem, som komma med övertalningar och påtryckningar. De gå med större respekt från dig, trots du visat dig obeveklig, än om du givit efter. De säga: "Den där var det inte värt att försöka med. Han vet vad han vill. Det är en karl".
Prata inte om det, som ej angår dig eller till sådana, som det berörda ej angår. "Det man ej lägger sig i, behöver man ej ta sig ur". Man undslipper sålunda många besvärligheter och får med rätta anseendet att sköta sitt och därmed basta.
Har du blivit anförtrodd en hemlighet, får ingenting i världen förmå dig att ens antydningsvis röja den. Försöker någon att locka ur dig den, så låt honom veta, att du varken är så dum eller så tarvlig som han hoppas och förutsätter.
- - -
Välj ditt sällskap utanför arbetet med största urskillning. Det kan tyckas, att principalen ej har med det att göra, men talesättet: "Säg mig med vilken du umgås, och jag skall säga vem du är", tillämpas även av honom. Och eftersom din befordran är i hans hand, så är inte hans omdöme likgiltigt för dig.
Den bästa människan är det bästa biträdet.
Världen är full av ynkrpggar, som ha sillmjölke i stället för ryggmärg. Hav modet att vara olik dessa, att gå din egen väg och skaka av dig dem, om de hänga sig på dig.
- - -
Sup inte, rök inte, spela inte kort. Även om din principal gör alla tre delarna, kan du vara viss om, att han, om du låter bli, behandlar och avlönar dig på ett annat sätt än de dina kamrater, som i förenämnda fall gå honom i spåren.
- - -
Det är inte alla, som förstå sig på ens yrkesskicklighet, ens begåvning o. s. v., men alla förstå sig på om man sköter sina affärer, och ens allmänna sociala anseende är till stor del beroende därpå.
En ung man, som inte går i skräddarens kläder eller skomakarens skor utan i egna sådana; som betalt i förskott på matlokuset; som inte har växelaffärer; som man kan bjuda hem och dricka brorskål med utan att riskera att han skall begära ett handlån - en sådan nng man kan bära sitt huvud högt ty principalerna eftersträva honom och avlöna honom bättre än övriga biträden; mödrarna se till att han blir hembjuden; döttrama låta honom förstå, att de inte säga nej, om han friar; och papporna skriva på kreditivet åt honom, då han börjar egen affär.
- - -
Sänd aldrig arbetsbetyg i original! Det är osäkert, om mottagaren underkastar sig besväret att återsända dem, och så är du berövad något för dig så viktigt.
En bevittnad avskrift (med vittnenas yrkestitel och adress) gör samma verkan.
Alla ansökningar böra vara maskinskrivna. Att i ansökningen hänvisa till betygen och att häfta ihop dessa och ansökningen ger ett behagligt intryck av reda och ordning och ökar den sökandes utsikter att få anställningen.
- - -
Om du byter plats, så gå aldrig till konkurrenten. Du skall aldrig hos honom få det obegränsade förtroende och alltså icke heller den bättre ställning, du eftersträvar.
Han begagnar dig för att lära känna din konkurrents kundkrets, affärsmetoder, inköpskällor o. s. v. För det ändamålet är han kanske mycket älskvärd. Men han ihågkommer alltid, att du är en överlöpare, som av hämnd, för ökad avlöning e. dyl. förrått din föregående principal och att du av samma orsaker kan komma att handla på samma sätt mot din nuvarande.
- - -
Till din principal skall du aldrig tala illa om din föregående husbonde. Din principal kan nämligen icke kontrollera, om ditt omdöme är berättigat. Han bara tänker som så: "Så där kommer han kanske att tala om mig, då han flyttar härifrån".
- - -
Skvallra inte! Det kommer alltid fram, och då blir du hos kamraterna taxerad som den tarvlige kamrat du är. Skvaller upptages väl endast av dåliga principaler, och dem skall man fortast möjligt - flytta ifrån.
- - -
Smickra inte principalen, om han inte är ovanligt dum. Eljes genomskådar han dig, och du sjunker i anseende hos honom. Han anser dig vara en odugling, eftersom du vill bereda dig hans bevågenhet med tarvliga medel i stället för de riktiga: ordentligt arbete och korrekthet i uppförandet.
- - -
Många principaler anse sig ej kunna ge en order utan att ta en befallande, överlägsen, kanske rent av vresig ton. De höra till den kategori av principaler, vilkas befallningar aldrig bli väl utförda.
- - -
Om du t. ex. ute å gården vill kalla på något biträde, så sker det, om han är inom hörhåll, därför bäst med ett tillrop. En vissling är ej tillåten. Visslar gör man åt hundar.
- - -
Om du måste ge en tillrättavisning till underordnad, så gör det icke i andras närvaro. Man skall taga hänsyn även till den felandes känslor. I detta fall är det - såsom alltid - också klokt att göra det riktiga. Ges tillrättavisningen i andras närvaro, leder den ofta till, att den felande ej kommer till den ändrade sinnesförfattning, som åstadkommer bättring, utan tvärtom blir trotsig.
Det är ju också en obehaglig sak att behöva vara vittne till en dylik scen. Därför bör man även av hänsyn till dessa vittnen underlåta att ge en tillrättavisning annat än i enrum.
Har du däremot anledning att berömma någon, får du gärna göra det i andras närvaro. Göres det i hans arbetskamraters, får det dock ej ske i sådan form att det nedsätter någon av dem, ty då förfelar berömmet sin verkan. Då blir det ett sidohugg åt en annan i stället för erkännande åt den erkännandet värde.
- - -
Reformera aldrig på eget bevåg i den verksamhet, där du är anställd. Det, som förefaller dig olämpligt, emedan du blott ser en detalj av det, är kanske just det riktiga för den, som har alla trådarne i sin hand.
En principal bör alltid med välbehag upptaga biträdets förslag till förbättringar och på lämpligt sätt visa sin erkänsla för ett dylikt i handling visat intresse.
- - -
Knövla ej ihop papper, som du kastar i papperskorgen. Denna blir då fortare fylld än eljes, och vill du sedan någon gång söka efter ett papper, ökas ditt besvär därigenom att du måste veckla upp vart och ett av de sammanknövlade papperen.
- - -
Man skall alltid vara herre över sitt ansikte. Det är så lätt att rynka pannan, om man t. ex. vill riktigt anstränga sig för att uppfatta en order. Men detta kan av principalen missuppfattas och räknas som en yttring av motvilja för att utföra det, som blir dig förelagt.
- - -
Det finns biträden, som anse en rättelse av ett fel, ja, t. o. m. undervisningen om deras arbete och huru det skall utföras, som en förolämpning. De få också gå och vara förolämpade hela sitt liv.
Underordnade finnas, som tro att det är förmånligt att vid mottagandet av en order göra invändningar och visa svårigheten av orderns utförande, på det att principalen skall bli så mycket angenämare berörd av att se arbetet väl utfört. Intet misstag kan vara större. Principalen tror, att du är ovillig. Han tycker också, att han har annat att göra än att visa möjligheten av det möjliga.
- - -
Ingen synd dömes av människor så hårt som förgripelse mot andras egendom. Undvik därför allt, som på dig kan kasta skuggan av oärlighet.
Är du t. ex. anställd i butik och behöver något ur affären, så låt en kamrat uttaga det och debitera det på dig. Arbetar principalen i affären, ger du ordern till honom.
- - -
Skulle du ha en principal, som är dåraktig nog att utföra ohederliga handlingar, så gör dig aldrig medskyldig däri. Det kan hända, att du blir avskedad, men därmed har du räddat din självaktning, och utan den kommer du aldrig långt i världen.
Troligast är emellertid, att du stiger i hans aktning. Den ohederlige bär alltid en hemlig respekt för dem, som ha mod och intelligens nog att vara hederliga. Även om han skojar andra, vill han inte bli skojad själv. Och i det fallet förstår han, att han kan lita på dig.
- - -
Det är bara de enfaldige, som kunna bli offer för en sådan irring som den, att man skulle kunna vinna en verklig, en varaktig förmån med ohederliga medel.
- - -
Allting blir upptäckt.
Det är bara en tidsfråga när det skall ske.
Den, som ej inser det, är mycket oerfaren.
