Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - UR MINA MEMOARER
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Ho va la utå hasskap? frågade gumman.
— Jaa.
— Ja, si tocka sa en inte lita på! Men dä finns
monga flecker som vell ble prästfruar. För stodenten
stoderar la te präst?
— Nää.
— Jasså, ja si då, så —
Och gumman suckade vid tanken på min framtid.
Vid en station icke långt söder om Falköping stod
på perrongen en man som jag kände. Han var
hästkarl och titulerades stallmästare. Jag hade gjort hans
bekantskap några år förut, då jag var informator i
södra Västergötland. Han kom fram till kupén.
— Vart skall du resa?
— Till Göteborg och bli målare.
— Tror du att du kan göra ett hästporträtt åt mig?
— Naturligtvis! högg jag till.
— Stanna då hos mig och måla en riktigt fin häst.
— Men jag har köpt biljett till Göteborg!
— Åja, men det spelar väl ingen roll. Så mycket
pengar får du väl för hästporträttet.
Jag hoppade av tåget med min kappsäck och mitt
målarskrin. Jag hade ju fått min första beställning.
Makterna voro gynnsamma, auspicierna goda.
Jag målade hästporträttet. Det var svårt, men min
värd blev nöjd. Vi hade en rolig vecka tillsammans.
Ibland reste vi in till Falköping och festade. Mina
pengar smulto ihop. Och så kom uppgörelsens dag.
Jag fick tio kronor för porträttet och bleknade. Min
värd hade aldrig betalt mera för en tavla och jag var
övertygad om detta, då jag såg de konstverk som
prydde det lantliga hemmets väggar. Jag har varken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
