Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - UR MINA MEMOARER
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förr eller senare vågat ge mig i affärer med
hästhandlare.
När jag steg av tåget på Göteborgs station hade jag
jämnt två och femtio i min ficka och kände ingen
människa i stan. Mina känslor voro vad man kallar
stridiga. Knogande på min tunga kappsäck dök jag ut
i världsvimlet, fick syn på en krog, steg in för att
äta och höra mig för. På den tiden kostade det
knappast något att äta. För mindre än en krona
borrade jag i mig kött och potatis för att vara beredd
på vad som helst i svältväg några dar framåt. För
övrigt litade jag på min småländska härstamning. En
hygglig kypare gav mig åtskilliga direktiv. Jag skulle
köpa en hyreslista och ge mig i väg utåt Majorna, ty
där var det billigt.
Och med omkring en och femtio i reda pengar,
kappsäcken och målarlådan beredde jag mig att
erövra Göteborg. Solen sken visserligen och jag var
mätt. Men en och femtio! Hjärtat ville stanna.
Det blev ett knogigt göra att släpa grejorna ut till
Majorna och börja gå efter hyreslista. Jag kunde ju
icke slå mig på bröstet och skryta över en späckad
plånbok. Överallt blev jag tillbakavisad och på ett
par ställen nästan utkastad, när man fick veta att jag
icke kunde betala i förskott. Men jag kunde ju sätta
målarlådan i pant, föreslog man.
Och den som jag skulle leva på! Nehej, det gick
inte.
Så småningom hade jag utnyttjat alla lämpliga
adresser i Majorna och fick på ett ställe rådet att
resa från stan, innan polisen hunnit ta mig. Jag
passade bättre på luffen på bondvischan. Där kunde jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
