Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - UR MINA MEMOARER
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sup och en mugg svagdricka samt bröd så mycket man
orkade — allt för femtiofem öre. Och lade man till
tjugu öre fick man kaffe. Det var ett paradis på
jorden. Och där gjorde vi bekantskaper med en massa
folk, unga yrkesmålare och trevliga hantverkare. Men
också med en del underliga individer med mystik över
sig och underjordiska vanor och inkomster.
En situation från den krogen, en kväll, det regnade
och vi sökte skydd undan höstrusket, ty våra
överrockar hade gått all världens väg. Vi drucko kaffe,
Holmström, Olof Sager-Nelson och jag. Plötsligt
upptäckte jag en gammal bekant i ett mörkt hörn. Jag
kom ihåg honom från min tidiga barndom. Han hade
rymt från sitt hem och blivit sjöman och det slagets
romantik har alltid tilltalat mig. Jag blev glad och
varm i själen vid åsynen av en smålänning som jag
lekt med som pojke och gick bort till honom. Då först
såg jag att han var i sällskap med tre andra högst
suspekta figurer och alla fyra höllo på att räkna
pengar. De hade stora tjocka sedelbuntar och räknade
och viskade och grälade.
— God dag på dej, Jonte! sade jag, ty det var för
sent att draga mig tillbaka, fast min instinkt sade mig
att det varit det riktigaste.
— Vem fan ä du?
— Känner du inte igen Albert?
— Känner inte fan nån Albert! Gå å lägg dej, din
jävel!
Han såg så fräck ut att hela min själ reagerade.
Men jag såg att han kände igen mig. Jag blev arg
och sade någon småländskt inspirerad dumhet som
säkerligen inte passade i situationen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
