Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - UR MINA MEMOARER
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Från att vara en bild av hälsan själv med ett ansikte
som en gammal fiol i färgen, bleknade och magrade
han, började gå för sig själv och se dyster ut. Han
ingav oss allvarliga farhågor för sin hälsa.
En vacker förmiddag hade vi modell på skolan.
Under en rast kom han till mig och ville ha ett samtal.
— Hör du Engström, känner du fröken v. K.?
— Ja visst!
— Tror du ho bler arg, om ja bjur henne på en
halv punsch?
— Hur kan man bli arg, när man blir bjuden på
punsch?
— Jo men hon sir så stolt ut. Ja undrar om ho inte
ä högfärdi — — fast ja har ju allri talt ve henne — —
— Hon är inte högfärdig alls, hon är en stilig flicka.
— Tror du ja törs?
— Du är kär i henne, kan jag förstå.
— Jae, dä ä ja!
Och han suckade som en fördömd.
— Då ska du smida medan järnet är varmt. Jag
tror inte att hon tycker så illa om dig heller. Det
ser nästan så ut.
Han sken upp över hela ansiktet.
— Vill du inte följa mä ner på restaurangen (i
samma hus), så ska ja bju dej på en halv punsch mä?
— Nej tack, ska du fria så ska du vara ensam med
henne. För resten dricker jag inte punsch på
förmiddagarna, men det gör nog hon, för flickor tycker
om det som är sött.
Den olycklige gick fram till fröken v. K., där hon
stod mitt i en bukett målarflickor, alla av familjetyp
och alldeles olika nutidens unga konstnärinnor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
