Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - UR MINA MEMOARER
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Kan jag få säja ett ord åt fröken v. K.? sade
giljaren bockande och skrapande.
— Var så god! sade den tillbedda med en ädel
böjning på sitt vackra huvud.
— Hör nu fröken v. K., följ mä mej ner på kaféet
å dreck en halv punsch!
Fröken v. K. stirrade, en bild av ytterligaste
förvåning, på den eljest moltyste hallandsbonden. Vad
hade flugit i karlen? Hade han plötsligt blivit
vansinnig? Eller var det en yttring av en fräckhet utan
gräns?
Hon svarade icke. Hon bara vände sig om och
började teckna, ty modellen steg just upp på bordet.
Men den försmådde lomade av och grep mig i
förbifarten. Vi gingo ut i vestibulen.
— Ho velle inte! Ho svarte inte! Ho ä högfärdi.
Eller har du sköjat mä mej, Engström?
Snyftande sjönk han ihop över trappbalustraden.
Hans rygg skakade.
Jag hade fått en läxa för livet. Man skall aldrig
skämta med kärleken.
En gång hade jag sålt för hela trettio kronor.
Summan var svindlande och något måste företagas.
Olle Nelson, Otto Holmström och jag höllo en lång
och allvarlig överläggning om lämpligaste sättet att
decimera förmögenheten. Göteborg som nöjesstad
började bli tom och ihålig. Vi beslöta att utvidga våra
geografiska kunskaper genom att resa till Kungsbacka.
Ingen av oss hade varit där. Naturligtvis borde hålan
civiliseras genom ett besök av tre konstnärer, som
visste att leva flott, hade medel därtill och kunde visa
de goda borgarna hur gentlemän uppträda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
