Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - UR MINA MEMOARER - Thanatos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som ville leka med oss. Och när blommorna från deras
djup och vår höjd träffade varandra krusades
vattenytan och ett vått mystiskt ljud steg upp ur brunnen.
Våra bilder försvunno, krossades, det rann som
silverormar kring brunns väggarna, det slätades ut och vi
kunde åter vinka till varandra, de underjordiska och
vi, vi själva som lekte med oss själva!
Men så småningom gled jag allt längre fram över
brunnskarets kant. Jag ropade nedåt: — Kom upp
Albert! Kom hit! och vinkade med en blomma åt den
lille pojken där nere.
Och i samma ögonblick kände jag ett brutalt grepp
i byxbaken. Det var pigan, som händelsevis kom från
hönsgården och såg hur vi lekte på förbjudet område.
Hon grep mig ögonblicket innan jag skulle drunkna
och skrek: — Nu va du bra nära döen, Albert! Stryk
skulle du ha, din leinge, för att du ä olydier!
Döen? Döen?
Fanns döden också där nere i brunnen? Var icke
döden en vacker svalflykt på vita vingar bland andra
snälla barn? Var döden något som man skulle ha
stryk för?!
Några dagar efteråt såg jag för första gången
döden. Vita lakan täckte fönstren i stugan sedan
mormors död och själv låg hon i kallrummet, sade man.
Det gräts i huset ibland och gamla gummor kommo
för att se liket — ett vackert lik, sade de. För en
sådan mänska som pastorskan hade aldrig funnits
förut. Snäll var hon och hjälpsam mot den fattige.
När hon såg att någon var arm, så blev hennes
fattigdom alldeles som en rikedom, för det lilla hon kunde
ge, gav hon ur hjärtat. Då blir en sill och en brödkaka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
