Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - AGNARNA OCH VETET - Johan Söderman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sköta sig själv. Det är detta vi i skärgården måste
lära oss, då vi ansvara för andras och egna liv. Jag
har sett honom ensam lägga nät och ta upp dem.
Han var en seg man, och kunde använda åror, tänder
och båt i den vildaste storm. Jag har ätit körsbär
och äpplen på hans gård Lugnet. Han gav mig den
finaste upplaga av Bellman, som jag har. Han gillade
bara Bellman och Wadman som skalder. Han var
Zorns vän. Han kallade Zorn »Världsmålarn».
Han var den siste fiskarn och skärkarlen av Guds
nåde i vår skärgård. Han gick åttiofemårig upp i
masten på John och klarade vimpeln, då fallet skäggat
sig. Han simmade som två abborrar. Han dök efter
min dragg som fastnat i bottnen mellan ett par stenar.
Och när vi en gång tillsammans kapsejsade med min
jolle och måste simma med vadmalskläder och tunga
skor mitt i natten var det han som klarade mitt liv
genom att ögonblickligen visa vägen åt land, som var
svår att se i mörkret.
Men störst var han som människa.
Farväl, Johan Söderman, gamle gode kamrat, min
käre vän, som begrep mina svagheter och satte värde
på det av styrka jag äger!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
