Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kriget utan svärdsslag - XVIII. Stulen lycka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STULEN LYCKA
171
fastslagen, och därmed var han nöjd. Icke så fru Karin.
Hon drömde också om att bli ärad. Hon drömde om att få
komma upp på hovet och lysa som en stjärna där, då
konungen i närvaro av alt vad hans land ’hade högboret och
framstående tackade henne för att hon fäst Jämtland och
Härjedalen som nya ädelstenar i hans krona.
Detta hopp om ära sjönk alt mer och mer hos henne,
och i samma mån ökades hennes retlighet, som ytterst gick
ut över hennes man.
Då nu en tjänsteflicka kom och sade, att riddar Urne
bad att få tala vid henne, rusade alt hennes blod henne
åt huvudet, och hon visste icke rätt vad hon svarat
tjänsteflickan, när han helt plötsligt stod bugande framför henne.
»Det har väl ej hänt något ledsamt?» stötte hon fram.
»Alltid generalen, aldrig kvinnan», sade Jörgen Urne
och visade en missnöjd min.
»Jag har aldrig fått vara kvinna», svarade hon hårt.
»Det är då ej för snart. Låt nu er kvinlighet gå i
blom! Giv mig det hjärta, som är mig dyrbarare än
alt på jorden!»
Han hade fattat hennes båda händer och såg henne
in i ögonen. Hon fick använda all sin självbehärskning för
att bibehålla lugnet.
Detta undgick ej Jörgen Urne, och han smålog vid
sig själv. Hon trodde sig klarsynt, men härvidlag var
hennes blick skum. Den kärlek, han hycklat för tidsfördrivs
skull samt för nöjet att hålla denna kvinna i sina armar
och kyssa dessa fylliga läppar, hade hon tagit för äkta.
Han hade trott, att segern skulle ha varit vida lättvunnare,
den hedern måste han ge henne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
