Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kriget utan svärdsslag - XVIII. Stulen lycka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
174
SAXON: UNDER FREDSBANÉR E T
träffa? Eller förstod hon överhuvud taget, att hennes
värksamhet kunde få några följder?»
»Det gläder mig, att så är», svarade hon.
»Men det är ej nog. Vi behöva hela folket — med
godo eller ondo. Och det förfärliga är, att det icke står att
taga på någotdera sättet.»
»Såå», sade fru Karin, och det var något av hån i
tonen.
»Kunna vi komma någon väg med goda ord och
pänningar?» frågade Jörgen Urne en smula häftigt.
»Nej, icke i någon vidare grad, det se vi nu, sedan
vi prövat saken. Men vi ha vunnit mäktige bönder
landskapet runt. Nöj er med vad ni ernått på den vägen
och slå in på den andra.»
»Pä våldets?»
»Ja.»
»Men hur skall detta gå till bland ett folk, som ej
har något begrepp om äran? Vi komma för att kriga, och
det fins ingen att kriga med. Gårdarne stå tomma —
det fins icke ens något att plundra, ty alt av värde är
borta. Folket har givit sig till fjälls och till skogs. Vi
kunna icke giva oss efter dit. All krigföring
förutsätter att man möter motstånd, och det är sådant vi sakna.
Om jämtarne beväpnat sig och gått emot oss, hade det
blivit slaktning av, och efter som vi äga krigskonst och
kanoner, under det att de sakna båda delarne, skulle
saken snart varit klar.»
»Men de voro er för kloke, riddar Urne. De läto
sig ej fångas i den överlägsna krigskonstens nät, och de
stälde ej beskedligt upp sig, så att ni kunde skjuta ihjäl
dem med edra kanoner», log fru Karin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
