Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Unga Roberts resa till Grönland för att uppsöka sin fader
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Då Hans och Robert kommit till stridsplatsen,
tycktes ungen ha hvilat sig något, ty han höll nu
jemnare steg med modren. Men hundarne kunde
icke låta bli dem, utan svärmade omkring dem som
bromsar. Hans ropade hundarne vid namn för att
få dem ifrån björnhonan, men i stridshettan
lyssnade de ej till hans röst.
»De dumma djuren!» sade han förargad. »Jag
måste skjuta, äfven med fara att såra någon af dem.
Bättre så, än att fienden gör alldeles ända på en
och annan af dem.»
Hans lyfte bössan, sigtade noga och afvaktade
ett gynsamt ögonblick för att trycka af. Kulan
gjorde sin tjenst, björninnan föll till marken, träffad
midt i hufvudet. Hundarne föllo nu öfver den lilla
björnen, och striden var dermed slut.
De andra skyttarne hunno nu först fram till
valplatsen och hjelpte Hans att afpelsa den slagne
fienden. Köttet lemnade en ypperlig föda åt
hundarne. Deras husbönder höllo sig deremot till den
unga björnen och tillagade sig en förträfflig stek
till frukost.
Först mot middagen blef man färdig att
fortsätta resan. Den var mödosam, men man
uthärdade ståndaktigt alla besvärligheter. Kölden var i
ständigt tilltagande. Man hade redan anlagt två
stationer eller nederlag för proviant, på behörigt
afstånd från hvarandra och från hufvudstationen.
Det var nu fråga om att äfven anlägga den tredje.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
