Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Unga Roberts resa till Grönland för att uppsöka sin fader
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
efter hvilken tid vi åter mötas här, sedan vi i
olika riktningar genomströfvat trakten.»
Robert ansåg riktningen norrut leda säkrast
till målet, hvarföre han ville taga den i sällskap
med Hans. Kaptenen förklarade sig för att följa
dem. Redan på qvällen förut gjordes slädarne i
ordning och lastades med lifsmedel, hackor, spadar,
tåg och allt annat som kunde vara af nöden.
Tidigt på morgonen skedde uppbrottet; läkaren med
sina följeslagare vände sig åt höger, och kaptenen
med sina for mot den isbetäckta bergskedjan.
Allt gick lyckligt och väl tills man kom till
foten af berget och uppstigandet skulle börja. Här
var icke att tänka på någon stig eller väg. Man
sträfvade dock uppför så godt man kunde och kom
till isregionen, der man här och hvar träffade fem
till sex hundra fot höga, lodräta väggar. De
djerfve klättrarne trängde uppåt emellertid, förbi
afgrunder, der en enda slintning skulle medfört en
säker död; öfver snöfält, under hvilka förrädiska
remnor kanske gapade mot dem, hotande att
uppsluka dem; öfver klyftor, der en svag, vacklande
bräda måste tjena till bro. Flere gånger måste
man göra långa omvägar, emedan man kom till så
breda svalg, att den lilla brädan icke räckte till
att sammanbinda de begge väggarne; flere gånger
måste man ock hugga trappsteg i isen, der den
glatta isväggen icke gaf något fäste för foten.
Besvärligast var det att föra fram hundarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
