Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vi hade en gynnande vind i början af vår
resa. Snart försvunno kusterna som en dunkel
molnrand, och vi sågo intet annat än himmel och
vatten. Denna syn, en bild af det oändliga, är
för ett ovant öga obeskrifligt egen, och skulle
väcka en känsla af fasa, om icke en utsigt af den
väntade hamnen beständigt sväfvade för
inbillningen, och om man ej vore öfvertygad att
bortom denna ofantliga vattenyta skulle finnas ett
land. Jag förundrar mig således ej öfver det
upprör, som uppstod bland Columbi följeslagare,
kort före upptäckten af Amerika, emedan ingen
af dem hyste något hopp att träffa land på annat
sätt än att de vände åter åt det håll, hvarifrån
de kommit.
Jag låg stundom och sof på däck, i den stora
skeppshåten, och den syn, som mötte mina
blickar, efter uppvaknandet från en på denna plats
’ tillbragt natt, vill jag försöka att beskrifva:
omkring klockan 4 började den, ena stjernan efter
den andra att fördunklas och försvinna.
Spetsarna af masterna blefvo mer och mer synbara, de
grå molnstrimmorna ljusnade och töcknet öfver
vattnet skingrades småningom. Ännu var allt på
skeppet tyst och stilla. Styrmannen, som stod
vid rodret, och en annan på däcket vakthafvande
person talade blott då och då ett par ord, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
