Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. En natt och en morgon på Kymmenegård.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ingen sten ähr funnen sä hårdh,
Som sigh icke låter beveka
Eller alldeles nöta bortt
Aff stål eller af vatnet veka.
Allt så och jagh
I ingen sijnn skal hafva fördragh,
Min hugh skall stadigdt på tig leka.
</poem>
Han vill icke avstå från att med sin tjänst beveka
den grymma, men om hon försmädar hans trofasthet,
vill han ej mera eftertrakta någon fröjd. Ty säger
han:
Jagh vill bliffva i ensamheett,
Min sorgh vill jagh alen beklaga
Och fly all jungfruss kiärlighet,
Efter jagh them eij kan behaga.
Men hvad båtar
Thet tigh att tu migh såledess har
Förtagit all min lust och glädie?
Fugelen uppå grönan qviste,
Diuren uti marcken villa
Skulle, hvar de min sorgh viste,
Migh hiälpa tårar att förspilla.
Echo mitt rop
Förmehrar medh sitt ljudh en stor hop
Emellan tässa bärgh och dalar.
>>Finis.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
