Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 15. En midsommardag vid Trollböle.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tider sedan. Är ni led vid er man, så knyck bara i
mig; jag står väl hos kunglig majestät och kronan,
alltsedan jag såg Gustavus i ögonen utan att blinka.
Ni må tro han tyckte att jag var en karl, och jag förstod
att det kan bli en krigsman av honom med tiden,
bara han får bättre förstånd att sköta hästar. Det
har jag sagt honom, och sedan jag nu givit Sigismundus
på båten, så är jag kunglig majestäts tropliktige hovslagare
och första karl vid mönstringarna. Men si,
det går över ert förstånd, strömmingssaltare! En sak
ångrar jag, och det är att jag ej beställde ett lagom
rep åt den oduglingen Sam. Nå patern, ja han skulle
vara en rar konfekt åt Belsebub. Men vad det angår,
att jag skulle hava lämnat stånkan halv, så är det lasteligt
tal om en krigsman. Visst blev hon halv, för
det jag väntar få se adelsfanan rida fram här på landsvägen.
Men säg, må de nu hinna dricka allt tomt,
innan jag hinner tillbaka till stugan?
Mor Agneta hade tåligt avbidat det långa talets
slut, i hopp att få svara med ord och inga visor, men
hennes hopp blev besviket. Tre eller fyra fänikor
söderifrån kommande kavalleri närmade sig i sakta
skritt och läto från sin trumpeter höra en munter
hälsning. Det var mest ungt folk, men som redan bestått
mången het dust och nu glada återvände till
fäderneslandet. De hade prytt sina stormhattar med
gröna kvistar och instuckit blommor i musköternas mynningar,
likasom hade även de varit bröllopsgäster.
Emellertid voro ryttarna icke inbjudna till bröllopet,
där intet visthus kunnat stå ut med deras friska
aptit; och så van en krigare var i dessa oroliga tider
att komma som objuden gäst varhelst han behagade,
skulle fänikorna sannolikt ridit Trollböle förbi, därest
icke anföraren oförväntat kommenderat halt. Anföraren
var Klas Fleming, och anledningen till hans order var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
