Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 15. En midsommardag vid Trollböle.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ett oförmodat möte med hans syster Kerstin Fleming,
som kommit från Svidja för att här få trycka hans hand,
innan han en kvart mil härifrån svängde av åt väster
på vägen till Åbo. Fröken Kerstin hade varit nog förtänksam
att även ihågkomma sin broders folk, och
hennes tjänare hade i staden uppköpt allt som behövdes
till den enkla måltid de nu hade i ordning på
bergsluttningen invid landsvägen.
Medan alltså de båda syskonen Fleming under förtroliga
samtal tagit plats på en av bergets naturliga
vilobänkar, sutto ryttarna muntert av och läto den opåräknade
undfägnaden smaka sig väl. Bröllopsgästerna
fingo likaledes ett oförväntat nöje av denna anblick.
Ivar Bertilsson ansåg sig som en självskriven gäst
även vid detta andra gästabud, blandade sig med viktig
min i ryttarnas upplösta leder, sparade icke nyttiga lärdomar
för den oerfarna ungdomen och delade broderligt
deras bröd, fläsk och öl. Hästarna voro, i hans
tanke, under all kritik. Han skulle icke vara det minsta
förvånad, om han hörde dem grymta. Och huru voro
de skodda sedan! Käringar hade skott dem; gingo
de icke som kattor på hal is! Och vad sadlar och
remtyg angick...
– Nå, nu kan det vara nog, avbröt honom en
skäggig veteran, som ledsnat vid detta prat. Vad
har han ridit för kameler i sina dagar, efter han icke
bättre förstår sig på våra finska stridskampar? Håll ut
en stund i ett gott napptag, så skall han få se de lättfärdiga
polska och ryska grannlåtshästarna flåsa efter
andan, så att de storkna, medan våra kampar bli muntra
först när de fått betänka sig någon timme i värsta
leken. För resten skall jag säga honom, kamrat, att
är ryttaren bra, nog får han folk av hästen.
– Det är just det jag har sagt Gustavus, återtog
konung Sigismunds tillämnade stallmästare med sin vanliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
