Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det bultar på järnportarna; hör du, hur rutorna
springa; hör du, hur bilden på det gamla altaret
ramlar, multnadt trä som den var! Hör du, hur
det hugger, som om en jätte skötte yxan! Vet
du hvad det är? Det är slafvarna, som kapa
trädet, i hvars krona de själfve byggt sina
nästen, men som är så stort att de icke märka, att
det är deras eget träd. De tro, att det är deras
fienders, ty deras Gud har slagit dem med
blindhet, och alla slafvar äro dumma.
I morgon skall slafvarnas värld brinna, och
det skall vara de själfve som äro mordbrännarna.
Och natten skall bli röd, och min pust skall bli
het och förtärande, så att du själf kommer att
krympa samman som ett spån — — —
Och när så den nya dagen gryr och solen
går upp, då ligga rikena i aska, och slafvarnas
träd är en förkolnad stam, i hvars ådror saften
torkat. Men på det öde fältet skola då två
härar stå emot hvarandra. Den ena räknar sina
skaror i milliontal, ty slafvarna skola alltid vara
de många, och de skola likna ett svart moln på
morgonhimlen. De som stå midt emot dem äro
blott få, men de lysa som morgonsolen. Och
då skall det kräla i molnet, och en man skall
framträda därur, af slafvarnas utseende, med
svart-muskigt ansikte och dolska ögon och hårig panna;
och då skall det flamma i solskaran midt emot
och äfven härur skall en man framgå, men om
hans fägring vet man ännu ingenting, ty en
sådan har ännu ej varit sedd på jorden. Det är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
