Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mitt segel, likt ett moln midt i rosendagern.
Då kände jag dåligt samvete, ty fastän jag såg,
att mina händer voro hvita, hängde dock fläcken
på mitt segel, och den lade en skugga in öfver
min själ, som om den vore ett verkligt brott,
och den okända stämman tycktes mig så själfviss,
och jag var så ensam på vattnet, och
människorna på stranden voro så många. Och
vinden stillnade, och segeln hängde slaka, som om
de voro vissna blad, öfver hvilka en giftig vind
gått fram, och alldeles som de föll mitt mod,
och jag höll på att borra min båt i sank.
Då kom undret, som frälste mig. Högt
uppe öfver människorna på stranden hängde en
hand, enorm som den hvilken satt märket på
mitt segel, men hvit, hvit, och handen höll en
lykta, och dess sken föll som en plötslig hvit
dager ned öfver den svarta oöfverskådliga
mängden. Och då såg jag människokroppar med
getingtaggar, och människokroppar med
räf-svansar, och människokroppar med
hundhufvu-den, blodhundshufvuden med röda käftar och
hängande tungor. . .
Och vinden blåste upp, och muntert styrde
jag ut till hafs med det svarta märket på mitt
segel, och solen rann upp ur hafvet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
