Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IO.
fag satt på hafsstranden, en förmiddag i
högsommaren. Hafvet låg stilla och
solglim-mande framför mig, och en stor mängd människor
badade. De nakna, hvita kropparna, det blå
vattnet och den gyllene dallrande luften — jag
tyckte mig se ett stycke sydländskt, grekiskt lif.
Små böljor slogo upp öfver strandens
kisel-stenar, gledo tillbaka och kommo igen, — små
och makliga, som knappast kunde få namn af
böljor. Det var hafvets minsta barn; och de
talade för sig själfva, såsom barn hafva för vana,
och jag förstod, att allt hvad de pladdrade, var
något som de nyss hört af far och mor och som
de nu upprepade för sig själfva, utan att veta
ordens mening.
»Jag, hafvet, är den stora hälsokällan, den
enda som håller världen frisk. Jag har salt nog
för alla lifvets kadaver, och i mig tvätta
människorna sig rena.
Det är ett, som människorna behöfva: att
hålla kroppen ren. Däri ligger frälsningen och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
