Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mera, sedan han en gång tappat sin naturliga
röst i en dypöl.
»Duger den för oss, kan den väl gå an för
dig också,» hväste han som afyttrat sin
öfver-tygelse för en tjugufemöring, i den tanken att
det var en guldpenning, och sorn fick en sur
uppstötning af samvete, hvar gång han skymtade
en egen mening.
»Rulla ner gardinen, så slipper du se solen,»
hviskade han som aldrig vågade tala högt, sedan
han en gång fått en spark af sin herre, då han
sagt, att dennes hund hade långa öron.
Det fattas bara, att du lämnade vår lugna
stuga och oss och alltsammans och gåfve dig ut
i vildmarken,» hånlog han som släpade på
klumpfot, som om han hade black om benet.
»Du sade ordet,» ropade jag, och mitt
ansikte lyste upp rummet med solsken.
Då sprungo alla mina vänner upp från sina
platser. Och den enögde stack med sitt enda
öga, och han som snarkat stod yrvaken och såg
dum ut, och deklamatorn lyfte sin hand i patos,
och på den gallsjuke skälfde läpparna, som om
de ord han skulle vilja säga voro så stinna af
galla, att de ej kunde slippa ut, och hviskaren
såg ut som om han bad, och klumpfoten fick
spasmer.
Jag störtade mot dörren, men då skreko de
alla i munnen på hvarandra:
»Men kom ihåg, att har du en gång stängt
den dörren efter dig, så slipper du aldrig åter in.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
