Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Prästen står och snusar, och folket sitter i
bänkarna och nickar med hufvudena, — Gud
för-hjälpe mig, tror jag icke hela församlingen sofver!»
Då skrattade de två gamla råkorna, och det
kraxade igen hundrastämmigt nere ifrån byn-, och
hela svärmen baskade upp ur almdungen och
kretsade kring kyrkan med ett sådant helveteslarm,
att människorna sprutto upp ur sin goda
kyrk-sömn och prästen kom af sig. Men råksvärmen
drog bort öfver markerna, och folket nickade igen
i bänkarna, och åter hördes prästens röst:
»Bröder i Kristo! Så säger herran: Jag är
vägen, sanningen och lifvet; hvilken som tror pä
mig, han skall lefva, om han än död blefve––––»
»Det här blir sömnigt,» afbröt råkfar, som
flugit upp på sin gamla gren.
»Det är vårluften, som tar på krafterna,»
menade råkmor.
»Om man skulle ta sig en liten
förmiddagslur f»
»––––-så är det herren täckeligt,» hördes
prästens röst inne från kyrkan.
Och de två gamla råkorna satte näbben i
vingarna och sofvo.
Nu hördes ej ett lefvande knyst, — annat än
prästens stämma. För tredje gången ljöd det, i
söndagsstillheten:
»Bröder i Kristo! Så säger herran: Jag är
vägen, sanningen och lifvet–––––-»
Men nu lade prästen en lialf fjärdingsväg
mellan orden, så att han förlorat »sanningen» ur
Ung Ofegs visor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
