Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Klyvsvampar, bakterier, schizomyceter - Leukocyter, fagocyter - Toxin och antitoxin - Ehrlichs sidokedjor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
39
Metschnikoff, Behring och Ehrlich, alla tre med största rätt
Nobelpristagare, vilkas undersökningar härstädes likväl endast
med några få ord kunna omtalas.
I de högre djurens och människans blod finnas utom
blodvattnet, det s. k. serum, vari en mängd ämnen finnas lösta, två
slags kroppar, dels röda, dels vita blodkroppar. De senare, som
fått namn av leukocyter, äro av oregelbunden gestalt och ha
förmågan att förändra denna, krypa omkring och utsträcka i
likhet med en amoeba s. k. skenfötter, Pseudopodier, åt alla håll.
På inverkan av kemiska ämnen, för vilkas olikhet de visa en
mycket hög grad av känslighet, svara de med fermentbildning och
förhålla sig sålunda fysiologiskt på samma sätt som fritt levande
encelliga väsen. Dessa leukocyter hålla blodet rent. De större,
de s. k. makrofyterna, förtära med tillhjälp av sina skenfötter
främmande celler, t. ex. frossplasmodier, som inkommit i blodet;
de mindre, d. s. k. mikrofyterna, förtära däremot de bakterier,
som intränga i detta.
Detta är i korta ordalag den lära om fagocyterna, som
Metschnikoff grundat och av senare forskare fördjupats och utvecklats.
Sålunda fann Buchner, ävenledes Nobelpristagare, år 1889, att
blodserum, varur de vita blodkropparna avlägsnats, likaledes
har förmågan att döda bakterier; ett förhållande, som man
förklarat därmed, att i serum mot varje giftämne, toxin, som av
bakterier avsöndras i blodet, bildas ett motgift, antitoxin,
antikroppar eller alexiner, vilket binder giftet i dess kemiska verk-’
samhet.
Till förklaring av dessa företeelser har Ehrlich uppställt sin
lära om sidokedjorna. Enligt Ehrlich har man att hos den
levande Protoplasman skilja mellan arbetskärnan, som är det
egentliga livscentrum, och talrika vid kärnan sittande sidokedjor eller
receptorer, vilka tjäna till cellens skilda förrättningar, framför
allt till dess näring. Sidokedjorna eller receptorerna äro
atomsammansättningar i protoplasmats molekyl, vilka till följd av
sin gestaltning kunna kemiskt binda, »förankra», andra
substanser, t. ex. näringsämnen, men även toxiner. Därvid förena de
sig med bestämda atomgrupper av de ämnen, som skola bindas,
atomgrupper, vilka betecknas såsom »haptofora grupper».
Föreningen mellan haptofora grupper hos ett näringsämne eller ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
