Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Flagellaternas levnadsförhållanden - Rotfotingar - Pseudopodier, skenfötter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
70
ett brett band av ljus; stack man åran i den mörka
havsbottnens tångsnår, såg man här och där magiskt lysande strimmor
skjuta fram genom vattnet. Det var uppskrämda fiskars och
kräftors vägar, och deras rörelser frambragte samma lysande
som åran.»
Rotfotingar. - Om tvekan råder om till vilketdera riket,
djur-eller växtriket, flagellaterna rättast böra föras, tillhöra däremot
de under namn av rotfotingar bekanta små väsen, vilka även
gå under namn av infusorier, djurriket, vars lägst stående
medlemmar de äro. Sitt namn rotfotingar, Rhizopoda, ha de erhållit
på den grund, att deras kroppssubstans, som utgöres av
protoplasma, utsänder rotliknande utskott, vilka förmedla såväl födans
upptagande som rörelsen. Dessa utskott kallas »skenfötter»,
Pseudopodier, enär de visserligen i likhet med fötter tjäna till
djurets förflyttning från ett ställe till ett annat, men likväl
skilja sig från verkliga fötter därigenom att de icke äro
beständiga organ, utan alltefter behov bildas och därpå försvinna. En
skenfot uppstår sålunda, om protoplasma strömmar till något
ställe av kroppen och i form av ett utskott flyter ut över
kroppens yta. I det att utskottet häftar sig fast och drager
kroppen efter sig eller också därigenom att kroppsprotoplasmat
strömmar efter, försiggår en långsam rörelse från ställe till ställe.
Därpå försvinner utskottet, i det att det åter upptages i
kroppen och på andra ställen av kroppen bildas nya utskott, som
efter någon tid åter flyta tillbaka in i kroppen.
Då rotfotingarna under dessa sina vandringar stöta på föremål,
som kunna tjäna dem till föda, omsluta de dem med sina
sken-ötter och smälta dem i dessas protoplasma eller ock pressa de
in dem i kroppen (se fig. 4).
Ehuru skenfötterna icke på något sätt till sin beskaffenhet
skilja sig från kroppsprotoplasmat, visa de likväl hos varje art
närmelsevis samma form, fastän de för övrigt växla i hög grad.
Sålunda finnas å ena sidan flik- och fingerformiga skenfötter,
å andra sidan åter skenfötter, vilka äro så fina, att de till och med
vid stark förstoring té sig endast såsom smala trådar (fig. 33),
och mellan dessa båda ytterligheter finnas alla möjliga
övergångar. De trådformiga skeiifötterna förgrena sig också mestadels
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
