Universum. Det oändligt stora och det oändligt lilla / 108 (1914) Author: Oscar Heinrich Dumrath Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kalkbildande organismer - Kalkalger - Nulliporer

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Fig. 57. Kalksten bestående av ovanligt väl bibehållna stjälkleder
av en hårstjärna, Encrinus liliiformis

av vilka
huvudsakligen kalkalgerna, som
uteslutande leva i
vattnet, komma i
betraktande. Till
dessa alger höra
korallalgerna eller
corallinacéerna,,
som i sina blad
upptaga så
mycket kolsyrad kalk,
att växten blir
stenhård. I
rullstenen kring
Helgoland anträffas
ofta vackert
violettröda »stenar»,
vilka emellertid icke äro annat än kalkalger. Sin största
utveckling erhålla kalkalgerna i de varmare haven, såsom i
Adriatiska havet, där de vid Dalmatiens kuster och öar bilda hela
kalkbankar. Under Jura- och krittiden ävensom under
tertiärtiden bildade dylika kalkalger, som av geologerna fått namnet
Nullipora, hela berg, såsom t. ex. Leithabergen, vilka på tre
sidor omgiva Wienslättens bäcken och beteckna stränderna av
en urgammal havsvik,
som under tertiärtiden
härbärgerade kalkalger,
men därpå erhöll sitt
avlopp i Donau och
uttorkade. Av dylika
algers kalkbankar i den
s. k. Leithakalken ha
kejsarstadens vid
Donau många
praktbyggnader, den glänsande
Ringstrasse,
Stefansdomen, hela gamla och


Fig. 58. En ammonit Criceros Roemeri.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>